Toppmötet i Glasgow i Skottland handlar i grunden om hur länderna i världen ska samarbeta för att hantera klimatkrisen. Det som räknas ur klimatsynpunkt är storleken av de samlade utsläppen. Ju mer utsläpp, desto större global uppvärmning och klimatförändring. Varje kilo utsläpp som kan undvikas är en lönsam affär. Därför behöver världens alla länder utarbeta och genomföra planer för snabbt minskade utsläpp. Störst ansvar faller på de som har störst utsläpp idag och genom historien.
Men för att utsläppen ska kunna minska snabbt måste det ske rättvist och de rikare länderna i världen har sedan tidigare lovat att finansiera en del av de åtgärder som behöver ske i fattigare länder. Det är ganska självklart eftersom de rikare länderna står för merparten av utsläppen.
På tidigare klimatmöten har de flesta länder förbundit sig att minska utsläppen och de rikare länderna har, som en miniminivå, utlovat 100 miljarder dollar varje år i global klimatfinansiering (klicka för mer om klimatfinansiering). Målsättningen är att i bästa fall begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader, något som världen enades om på klimatmötet i Paris 2015. Exakt hur ländernas genomförande av avtalet ska ske och redovisas är inte bestämt. På Glasgowmötet ska länderna därför förhandla fram ett regelverk.
Men trots stora positiva klimatinsatser på senare år störs förhandlingarna av att inget land har gjort den hemläxa som krävs för att klara Parisavtalet. Allvarligast är de rikare ländernas finansiering i skrivande stund till enbart omkring 80 miljarder dollar per år. Det skapar spänningar mellan de förhandlande länderna. Därför kan det politiska spelet runt mötet blir avgörande för resultatet.
Mötet kallas COP26 (Conference of the Parties, COP), vilket syftar på det 26:e mötet mellan parterna till FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
COP26