New Research: ‘climate progressive’ nations fall far short of Paris-compliant pathways

A new paper by Professor Kevin Anderson and NRHU doctoral student Isak Stoddard reviews the mitigation plans of “climate progressive” nations, Sweden and the UK, and compares them with Paris-compliant pathways, and is now published in Climate Policy. The piece is written together with a colleague from Manchester, John Broderick.

You can read the full article here: 

A factor of two: how the mitigation plans of ‘climate progressive’ nations fall far short of Paris-compliant pathways

Swedish press release from Uppsala University can be read here: 

Sveriges klimatmål långt ifrån tillräckliga för att klara Parisavtalet

And a longer news piece/interview here.

You can even read a slightly more polemic piece in the Ecologist which expands a bit on the results of the analysis and is available here: 

Beyond a climate of comfortable ignorance 

For more information contact:
Isak Stoddard vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
Tel: 070-3147236
E-post: isak.stoddard@geo.uu.se

Kevin Anderson vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
Tel: +44 797 314 1376
E-post: kevin.anderson@ccl.uu.se

Transforming Public Education in a time of COVID-19

Follow this new network ‘Transforming Education for Sustainable Futures’ with which Zennström Professor Keri Facer is involved! Keep an eye out for postings soon about transformative public education in context of CV-19. 

Here is the first briefing paper on The Case for Transformative Public Education with leading contribution from Professor Facer. This paper focuses on responding to COVID-19 now while addressing long-term underlying inequalities.

Keri Facer: Reconnecting the civic university with the climate agenda

Blog post by Zennström Professor Keri Facer on the Higher Education Policy Institute addressing the UPP Foundation Civic University Commission’s recent report on how universities can successfully serve in the 21st century. Climate change was a glaring omission in this report, as Keri writes.

Read post here: https://www.hepi.ac.uk/2020/03/04/reconnecting-the-civic-university-with-the-climate-agenda-thinking-globally-acting-locally/

Legacy 17: Learning For Change

A month ago, I had the opportunity to join in a two day workshop in Kollaboratoriet, Uppsala on Learning For Change. A small group of passionate individuals joined me in an emotional and challenging exploration to understand how we work as individuals and in the collective, towards our goals of sustainability. You can read more about Legacy 17 here.

I went with the conservative expectation of a workshop on how to integrate the Sustainable Development Goals in to one’s work. It was a pleasant surprise to be met with emotional and personalised approaches to understanding how we engage with sustainability, particularly in terms of structuring meetings, of deep listening, of celebrating achievements and humility, of mentoring speakers, and of reflecting as groups. In short, an emotionally reflective workshop on processes for working with sustainability. The culmination of which was a group largely made up of strangers, volunteering highly personal information and feeling confident enough in each other to share vulnerabilities.

The conclusions of this workshop are still ongoing, with the participants divided in to small groups to catch up over fika or through skype/ zoom periodically; we continue to work on using the Learning For Change process to strengthen our capacities in work with sustainability.

You can read more about these processes in the Learning For Change Handbook.

Do you want to influence the sustainable development of UU’s physical milieu?

Welcome to an open workshop organised by CEFO!

On the 18th of Feb at 10.00 sharp, staff and students of UU are very welcome to a workshop about the UU development plan 2050. In this workshop we will work together in order to give input to the sustainability aspects of Uppsala University’s development plan. The output from the workshop will be treated as a submission for comment (sv: remiss-svar) by the development plan’s project team. For more information see attached flyer and the sustainability part of the ‘remiss-version’ of the plan (or you can find the entire plan here).

When:              18th February 2020

Where:             CEMUS Library, (Villavägen 16, Earth Sciences Dept.)

Time:               10.00 (sharp) – 12.00

Registration:    https://forms.gle/5Y2xd6sooXreS3qD9

Arranged by:    Cemus research forum

Report: Internationalisation and Sustainability at Universities

The report below provides a brief overview of some of our work in the Zennström Climate Change Leadership Initiative exploring the relationship between internationalisation and sustainability agendas in the contemporary university. It reports on a short programme of desk research by the team and a workshop bringing together university leadership, students, faculty and administrative staff. It identifies key tensions, possibilities, and routes towards achieving more sustainable internationalisation strategies in universities. The report has been compiled rapidly to respond to current debates and is intended as the basis for wider discussion. We are keen to hear from colleagues elsewhere to help develop these ideas further.  

Reimagining Climate Change – Winter Sparklets

Over the course of the past few months, a small group of climate-interested Uppsala residents have been gathering to discuss climate fiction. The group was initiated by the Zennström Climate Change Leadership professor in order to explore how we might rethink, re-relate to, and reimagine our experiences of climate change in more creative forums. In our most recent meet up, we were tasked with bringing poems, short texts, and songs that reminded us of winter. Below are two poems written by Carolina from sparklets selected from 9 of these pieces. We realised, as Carolina read them out to us, that the meanings and tempos drastically change from the different orders through which they can be read.

It is December and nobody asked if I was ready
I just want somebody to hold me through the night
Aflame among the rest
When your cheeks are wet from weeping on your own
Stuck in a frozen state of shame
My soul instantly ignores what was there before
Perhaps the future is a tiny flame
Ring, happy bells, across the snow
There were no reindeer, but there were cats

There were no reindeer, but there were cats
Ring, happy bells, across the snow
Perhaps the future is a tiny flame
My soul instantly ignores what was there before
Stuck in a frozen state of shame
When your cheeks are wet from weeping on your own
Aflame among the rest
I just want somebody to hold me through the night
It is December and nobody asked if I was ready

These sparklets were taken from the following texts: A child’s Christmas in Wales, Dylan Thomas; Ring Out, Wild Bells, Alfred, Lord Tennyson; Winter Without You, Sarah Kay; The Cold Swedish Winter, Jens Lekman; Green and Red, Oisin Challoner; En Liten Konstnär, Nils Ferlin (translated by Urban); Gässen Flytta, Dan Andersson (translated by Urban); Untitled, Jakob Willerström

Universities and the SDGs? Beyond cherry-picking to coherent, cross-institutional action

This is a link to the video Keri made for her Nov 14th Keynote to the Transforming Higher Education for the Future (IAU) Conference in Puebla, Mexico. Based on her longer inaugural lecture (see below) she talks about how the interdependence of the SDGs requires universities to come up with new cross-institutional responses, and makes some proposals for what these might be.

Två år med svenska koldioxidbudgetar Konferens i Uppsala den 4-5 november 2019

Om konferensen

Det praktiska arbetet med att bryta ner och fördela den globala koldioxidbudgeten är i pionjärstadiet och det finns stor potential att utveckla både metod samt tillämpning av koldioxidbudgetar som styrverktyg. Med detta som bakgrund arrangerade CCL en tvådagarskonferens med temat ”två år med svenska koldioxidbudgetar” den 4-5 november 2019. Syftet var att öka kunskapen om forskningen bakom koldioxidbudgetar samt diskutera tillämpning utifrån olika aktörers perspektiv. Vid konferensen deltog över 60 personer från kommuner, länsstyrelser, akademi och civilsamhälle. I följande avsnitt sammanfattar vi några viktiga inslag och medskick från konferensen.

Program

Måndag 4 november

Tisdag 5 november

Bakgrund koldioxidbudgetar

Den globala koldioxidbudgeten är den begränsade totala mängd koldioxid som kan släppas ut till atmosfären för att klara ett visst temperaturmål. Det betyder att 1,5 och 2-gradersmålet kan brytas ner och fördelas i tid och rum i form av nationella, regionala, och lokala koldioxidbudgetar. CCL har i samarbete med svenska kommuner, län, och regioner tillämpat detta och beräknat lokala och regionala koldioxidbudgetar. Koldioxidbudgetarna gäller för åren 2020-2040 och anger en årlig minskningstakt i linje med Parisavtalet. Efter 2040 måste utsläppen fortsätta att sjunka mot noll.

Projektet har möjliggjorts av Uppsala Universitets roterande gästprofessur i klimatledarskap (CCL) som mellan 2015 och 2018 hölls av Professor Kevin Anderson vid Tyndall Centre for Climate Change Research. Kevin Anderson är pionjär inom arbetet med att omvandla den globala koldioxidbudgeten till nationell och lokal nivå. Förutom arbetet med svenska kommuner och län har Kevin Anderson varit med och tagit fram en budget för Manchester, Skottland samt för England via deras Climate Change Act.

Det svenska projektet inleddes år 2017 med att Järfälla Kommun tog kontakt med CCL med en förfrågan om att beräkna en koldioxidbudget för kommunens geografiska område. Kommunen ville förstå vilka utsläppsminskningar som krävs för att kommunens mål skulle kunna sägas vara i linje med Parisavtalet. När projektet var klart tog fler kommuner samt län och regioner kontakt med CCL och bad att få budgetar beräknade. Detta resulterade i ett samarbete med 17 kommuner, län, och regioner under 2018 och ytterligare ca 12 under 2019. Rubrikerna är formaterade med tab 1,5 cm om om du ska använda numrerade rubriker. OBS! inte formaterade med hängande indrag. Om den numrerade rubriken går över en rad tryck ”skift”+enter, tryck sedan tab och fortsätt skriv in rubriken.

CCLs och Tyndalls centres beräknade siffra på hur snabbt koldioxidutsläppen måste minska har varierat lite mellan rapporterna, men hamnar betydligt över 10 % i samtliga rapporter.

Kevin Anderson

Några nedslag i konferensen

Följande avsnitt gör nedslag i programmet med fokus på lärdomar och erfarenheter från det svenska koldioxidbudgetprojektet, Manchester Citys arbete med sin koldioxidbudget, samt arbete i Norge med klimatbudgetar. Avslutningsvis kan man läsa om konferensdeltagarnas egna reflektioner och idéer kring tillämpningen koldioxidbudgetar i lokalt och regionalt klimatarbete.

Erfarenheter från svenska kommuner, län, och regioner

I inledningen av konferensen presenterades resultat från en masteruppsats som följt arbetet med koldioxidbudgetar i några av kommunerna och länen som fick en koldioxidbudget beräknad under 2018. Därefter följde ett panelsamtal med representanter från kommuner och län med erfarenhet av koldioxidbudgetar. Diskussionen fokuserade på vad som hänt ute i kommunerna och länen samt hur rapporterna används i dagsläget.

Uppföljningen av projektet visar att de flesta av kommunerna och länen i dagsläget främst använder budgeten som ett kompletterande underlag i det ordinarie klimatarbetet. Vidare ser många på budgeten som ett sätt att visa och kommunicera att utsläppen behöver minska drastiskt varje år. Man ser även att en koldioxidbudget kan användas för att visa att kommun, näringsliv, civilsamhälle, och medborgare delar på samma utsläppsutrymme. Det gör budgetarna till ett potentiellt effektivt verktyg i arbetet med att samla aktörer och bygga en gemensam ansvarskänsla för klimatfrågan. Det verkar samtidigt som att kommuntjänstemän upplever att kommunen som organisation i dagsläget saknar rådighet att driva igenom den omställningstakt som föreslås i koldioxidbudgetramverket. Koldioxidbudgetrapporterna har främst stannat på tjänstemannanivå och få kommuner har än så länge beslutat politiskt om att följa ramverket.

Intressanta frågor för fortsatt uppföljning är därför hur medborgare och politiker ser på koldioxidbudgetramverket som underlag för lokal klimatpolitik, om och hur ramverket integreras i befintliga mål och arbetssätt, hur rapporterna används konkret i arbetet med att samla aktörer kring klimatfrågan samt kommunikation kring snabb klimatomställning.

Publik

Erfarenheter från Manchester

Manchester City Council beslöt i slutet av 2018 att anta ett koldioxidbudgetramverk som beslutsunderlag till stadens åtgärder för minskad klimatpåverkan. Under konferensen berättade Jonny Sadler från Manchester Climate Change Agency om beslutet och hur man använder koldioxidbudgeten i stadens arbete med klimat.

Han inledde med att beskriva att det finns en stark förankring i lokalsamhället för en snabb klimatomställning i Manchester. Tillsammans med stadens nära samarbete med Tyndall Centre for Climate Change Research ledde detta till att stadens folkvalda beslöt att använda ett koldioxidbudgetramverk som grund för stadens utsläppsmål. I Manchester är det Manchester Climate Change Agency som driver implementeringen och möjliggör samverkan mellan aktörer. Jonny Sadler poängterade samtidigt att arbetet med utsläppsminskningar måste bygga på gemensamt ansvar mellan samhällsaktörer. I linje med detta beskrev han vidare att det är viktigt att komma ihåg att staden som organisation omöjligt kan driva igenom alla de utsläppsminskningar som krävs för att stanna inom stadens koldioxidbudget. Manchester Climate Change Agency använder därför budgeten som ett verktyg för att förankra en gemensam ansvarskänsla bland aktörer och visa att aktörerna delar på samma utsläppsutrymme. Konkret innebär detta att man jobbar på olika sätt för att få aktörer att förbinda sig till att hålla sig inom budgeten.

Trots detta spenderar Manchester i likhet med många andra städer sin koldioxidbudget i hög takt. Men det sker framsteg på flera områden. Detta arbete styrs av en 15-punktlista som även presenterades under föreläsningen.

Mer information om Manchester Citys klimatarbete finns här.

Erfarenheter från Norge

Under konferensen fick deltagarna även ta del av erfarenheter från Jakob Grandins och Jesse Schrages forskning på Bergen Universitet om Oslo kommuns arbete med klimatbudgeter. Det är viktigt att poängtera att den klimatbudget som tillämpas i Oslo konceptuellt skiljer sig från de koldioxidbudgetar som beräknats i Sverige och UK.

I Oslo har kommunen infört en klimatbudget som redovisas som en del av kommunens ekonomiska budget. Det innebär att klimatbudgeten godkänns av kommunfullmäktige. Syftet med budgeten är att säkerställa att nödvändiga åtgärder för utsläppsminskningar genomförs för att uppnå beslutade klimatmål samt på ett tydligt sätt redovisa kostnaderna för detta. Till skillnad från koldioxidbudgetarna i Sverige och Manchester syfte klimatbudgeten på den ekonomiska investeringen i att minska klimatpåverkan, inte det lokala utsläppsutrymme som finns. I Norge kommer användandet av budgetbegreppet från idén att följa upp klimat på samma sätt som man följer upp ekonomin i en kommun (dvs. genom den ekonomiska budgeten). Det betyder att klimatbudgetarna i Norge kan förstås som styrverktyg medan koldioxidbudgetarna i Sverige kan förstås mer som en metod för att sätta vetenskapligt förankrade klimatmål. Dessa båda metoder kan med fördel användas samtidigt.

Mer läsning om klimatbudgetar i Norge finns här.

Här kan man läsa Energy Cities arbete om klimatbudgetar med fallstudier från bl.a. Oslo.

Workshop

Utvecklingsmöjligheter – vilka behov ser aktörer framöver?

Mot slutet av konferensen höll Isak Stoddard från CCL en workshop som syftade till att samla in reflektioner och idéer från deltagarna om utvecklingsområden kopplat till koldioxidbudgetprojektet. Nedan redovisas svaren sorterat efter några övergripande teman.

Kommunikation och visualisering

  • Visualisering av kumulativa utsläpp spelar roll och budgetperspektivet är en ögonöppnare för många. Visualisering av en utsläppsbudget visar att läget är akut och utsläppsminskningar måste ske på både kort och lång sikt.
  • Koldioxidbudgetar visar tydligt vad som behövs göras, men inte vad som kan göras för att minska utsläppen (detta poängterades som viktig bakgrund till Manchesters arbete tidigare i konferensen)
  • Flera deltagare efterfrågade verktyg som kan hjälpa kommunerna att själva beräkna sin budget samt kommunicera den på ett pedagogiskt sätt.

Metod

  • Flera deltagare tog upp konsumtionsperspektivet och hur man ska tänka kring det i förhållande till territoriella utsläppsbudgetar. Många upplever att det fortfarande är diffust hur man ska göra.
  • En deltagare underströk att det är minst lika viktigt att stänga in kol (t.ex. genom träbyggnad) som att minska på utsläppen och efterlyste det perspektivet. Hur kan vi integrera kolinlagring i koldioxidbudgetramverket?
Workshop

Koldioxidbudgetar som styrverktyg

  • Flera deltagare underströk vikten av att inkludera den nationella nivån i diskussionen kring lokala koldioxidbudgetar.
  • Flera deltagare lyfte fram vikten av att förankra budgeten politiskt och efterlyste stöd och verktyg i det arbetet. En intressant fråga för fortsatt uppföljning som ställdes var huruvida man sett att koldioxidbudgetar leder till en kraftfullare politik i de kommuner som har en (Intressant här är att Borås stad själva tagit fram en koldioxidbudget som styrande dokument, lämnas till läsaren att ta reda på mer)
  • Många underströk vikten av att inkludera politiker, kommunalråd, och andra beslutsfattare i diskussionen. Vad är deras perspektiv på koldioxidbudgetramverket?
  • Medborgardialog lyftes också fram. Hur ser medborgare på en snabb omställning i linje med en koldioxidbudget?
  • Flera deltagare efterfrågade fortsatt arbete kring hur man kan integrera en koldioxidbudget i det ordinarie klimatarbetet samt det ekonomiska budgetarbetet i kommunen. Hur kan man konkret koppla sin koldioxidbudget till den ekonomiska budgeten?

Övrigt

  • Flera deltagare lyfte fram föreläsningarna av Klimatlätt och Svalna och efterfrågade fler sådana forum för att koppla ett koldioxidbudgetramverk med faktiska utsläppsminskningsåtgärder.
  • Föreläsningarna av IVL, Klimatsekretariatet, klimatkommunerna samt SLU lyftes även fram som givande av många deltagare.

Tack!  

CCL vill tacka alla deltagare för intressanta samtal och hoppas att konferensen bidragit med nya perspektiv och idéer för det fortsatta klimatarbetet. Vi lärde oss mycket av diskussionerna och tar med oss många nya insikter om metodutveckling och tillämpning in i nästa års arbete med koldioxidbudgetprojektet. Vid intresse för samarbete eller dialog med CCL kontakta gärna Martin Wetterstedt eller Aaron Tuckey.

Nästa år kommer konferensen hållas 10-12 november i Humanistiska teatern här i Uppsala. 

AIM Day and Climate Change

In the middle of October, I joined in the AIM Day at Uppsala University, organised by the university Innovation Team. This day is an opening up of the university to businesses and institutions who want to pick at difficult questions with researchers. This year’s theme was Hållbara Städer (Sustainable Cities). This year it was in Swedish, and with my limited language abilities (disclaimer: I therefore might have missed some important points to many of the discussions), I joined in on some of their workshops.

Overall this day was an enlightening experience, where the necessity for transdisciplinary approaches to tricky questions, and collaborations across universities, civil society and public institutions, was abundantly clear. However, as a representative of the Climate Change Leadership Initiative (CCL), it was disappointing to see that the discussions did not want to grapple with the elephant in the room: the added complexity of climate change (and biodiversity loss) to social sustainability and development questions.

The first question I attended was one that struck at the core of a project CCL is working on at the moment: “Hur bygger vi tillit och vågar vi ta tillvara kraften i initiativ som vilar på religiös eller kulturell grund och möjliggör för olika sorters drivkrafter för ett områdes utveckling?” (How do we build trust and courage to harness power of initiatives driven by cultural or religious grounds? And that enable different kinds of driving forces for an area’s development?) posed by representatives of the Kommun. Joining me in this meeting were researchers from Centrum för forskning om religion och samhälle (CRS) , as well as employees of Upplandsidrottsförbund. It was positive to hear that this was being considered, in particular concerning a suburb of Uppsala that we are interested in working with.

“Hur kan konst bidra till att stärka identitet och skapa gemensamma rum i stadsmiljön och hur sker konstnärlig medverkan på bästa sätt genom hela planerings- och byggnadsprocessen?” (How can art help to strengthen identity and create common spaces in the urban environment? And how does artistic participation take place in the best way throughout the planning and building process?) posed by Region Gotland, was the second workshop I attended. Having very recently organised an interactive and artistic process in collaboration with Uppsala Art Museum, which was designed to enable residents of the city to explore how we think about the space of the non-human in urban environments, I was particularly excited by this discussion. Sadly, there did not seem to be shared interest in the role that the arts can play with the idea of the urban as a space for wilderness and other species. Though the conversation was fascinating in that we covered the role of graffiti to shape identities of the space and its residents, a very important facet I had not previously considered, it was disappointing that the conversation could not include how we might use artistic process and design to stretch the possibilities of urban space in times of climate change. This discussion highlights CCL’s concerns that processes of urban development continue to neglect the role of the city in mitigating species extinction and adapting to climate change.

The final two workshops I attended were similar discussions on social innovation and meeting spaces. The first, chaired by Coompanion Uppsala Län, wanted to discuss “Stödsystem för social innovation, särskilt inom hållbar stadsutveckling” (Support systems for social innovation, particularly within sustainable city development). The latter, chaired by Uppsalahem, covered “Sociala investeringsprojekt för barn och unga (Mötesplats Gottsunda)” (Social investment projects for children and youth (Meeting Place Gottsunda). By this point, my Swedish was fairly exhausted and my contributions to the discussion were in english. Our discussions touched upon vulnerable groups across the cities and regions and who should be the targets for support systems (could they be non-Swedish speakers?), neglect and social segregation were repeated here, and we were fairly stuck on the meaning of social innovation at points. A shining star from this discussion came from Idrottsförbundet who work closely in Gottsunda, and recounted an experience of engaging with women residents of the area. She told us that she was trying to understand what types of sports opportunities women living in Gottsunda wanted. She reached out to several contacts who then sent out a mass whatsapp message. Expecting only a handful of people to turn up, she was overwhelmed by the interest when 60 people joined the discussion. Looking at their feedback (which was largely written in Arabic), she found that generally residents did not want to attend meetings to discuss types of sports, but rather were happy to be messaged through this channel and told when and where dance classes or swimming opportunities, or other events, would occur. Understanding the different methods of engagement with different localities of Uppsala city is crucial for CCL’s work with civil society.

Over all AIM day was great fun. It was wonderful to meet so many colleagues working in similar areas of democracy and development. What struck me, though, was that we are not thinking strategically about climate change in all of these challenges. Trends of privatisation, or art and urban development, and (disrupted) investments in social innovation projects are turbulent and challenging changes. With the added complexity of climate change, and our responsibilities to act upon it, we must include strategic ways of engaging with these problems. I look forward to attending AIM Days in the future and continuing to be a thorn in the side of these discussions.