In this report we summarise the activities of professor Keri Facer, the third Zennström professor of Climate Change Leadership at Uppsala University. This report is written in English.
I denna rapport sammanfattar vi aktiviteterna under perioden 2018 – 2020 med professor Keri Facer, den tredje Zennström professorn i klimatledarskap vid Uppsala universitet. Denna rapport är skriven på engelska.
On the 17th of November the Cemus research Forum had the pleasure of welcoming Bregje van Veelen. She gave a talk about the emergent imaginary of the ‘plyscraper, which is available below:
Bregje summarizes the talk as follows:
Climate governance must be a project of not only regulatory undertaking, but also of deep-rooted societal and spatial (re)imagination. But how do we re-imagine our world, who is involved, and what is left out? In this presentation, I explore these questions in relation to a still underexplored front of climate action: proposals for a revolution in low-carbon materials, that seek to establish a 21st century bio–economy. Specifically, I will do this through the emergent imaginary of the ‘plyscraper’, which put timber skyscrapers at the heart of the vision for low-carbon living of the future. While the use of wood in construction has long been practiced (as evidenced by the red timber houses that dot the Swedish country side), what makes the new timber imaginary different is that it positions itself as distinctly urban and modern. But how ‘green’ is it? How does the imaginary establish timber’s green qualities and with what effect? By exploring the jostling involved in bringing this imaginary into being, I consider a number of yet unresolved issues around establishing the green/low-carbon qualities of this new frontier of climate action, and the broader implications for climate governance
Helena Fornstedt, Coordinator CEMUS research Forum
On the 3rd of November Riccardo Mastini joined the CEMUS research Forum via zoom. He started off with a very appreciated talk followed by a nice and interesting discussion. The talk is available below:
Riccardo summarizes the talk as follows:
The emerging political discourse of the Green New Deal postulates the need for an active role of the State in the economy to drive the ecological transition by deploying the power of public investment and coordination. However, a truly transformative Green New Deal must also move beyond the ‘growth paradigm’ by decreasing energy and material use in affluent countries, decommodifying the basic necessities of life, and democratizing economic production. The paper, with the same name as the talk, is available here
Riccardo is a PhD Candidate at Institute of Environmental Science and Technology (ICTA), Autonomous University of Barcelona. He is a policy advisor for the international campaign Green New Deal for Europe. He is also a member of the academic collective Research & Degrowth and of the international network Wellbeing Economy Alliance. You can follow him on Twitter, Facebook, Youtube and LinkedIn.
Helena Fornstedt, Coordinator Cemus Research Forum
On the 20th of Oct 2020, Yacob Mulugetta had a seminar at the CEMUS research Forum, titled “Low carbon energy narratives and futures in Africa: Dissonant times?”. Mulugetta is Professor of Energy and Development Policy at University College in London and among many other things he was Coordinating Lead Author of the Energy Systems chapter of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) 5th Assessment Report.
It was a very interesting talk and it raised many questions which led our discussions to last well into lunch. Professor Mulugetta’s talk is available here:
You also find his own summary of the talk below:
It is widely recognized that energy production and use is both a key reflection of the socio-economic landscape as well as a major driver of the climate challenge. Africa finds itself at the heart of a momentous global energy and climate conversation. The energy and development reality across the region evokes deep emotions about the importance of doing something about the scandal of energy poverty. As if this was not complex enough, there is a call for the region to chart out a new and responsible energy pathway: one that does not impact on the global climate system. To this end, numerous real world experiments are taking place across Africa on various ‘energy futures’ to simultaneously unlock local (and national) energy potentials and deal with major global challenges. What is also emerging is how ideas around the ‘energy-climate challenge’ play out is highly dependent on the multi-level political context and dynamics, and is thus deeply influenced by competing framings and narratives. These dominant and competing accounts, in turn, interact to shape the specific interventions and policies. This presentation/discussion will explore the dominant narratives that are shaping the African energy landscape, how these narratives are constructed and mobilized, and discuss ways to open alternative and energy possibilities that protect the wellbeing of poor communities and their climate. The talk will also sketch out the research and policy opportunities in this area.
Helena Fornstedt, Coordinator, CEMUS Research Forum
A new paper by Professor Kevin Anderson and NRHU doctoral student Isak Stoddard reviews the mitigation plans of “climate progressive” nations, Sweden and the UK, and compares them with Paris-compliant pathways, and is now published in Climate Policy. The piece is written together with a colleague from Manchester, John Broderick.
You can read the full article here:
Swedish press release from Uppsala University can be read here:
Sveriges klimatmål långt ifrån tillräckliga för att klara Parisavtalet
And a longer news piece/interview here.
You can even read a slightly more polemic piece in the Ecologist which expands a bit on the results of the analysis and is available here:
Beyond a climate of comfortable ignorance
For more information contact:
Isak Stoddard vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
Tel: 070-3147236
E-post: isak.stoddard@geo.uu.se
Kevin Anderson vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
Tel: +44 797 314 1376
E-post: kevin.anderson@ccl.uu.se
Follow this new network ‘Transforming Education for Sustainable Futures’ with which Zennström Professor Keri Facer is involved! Keep an eye out for postings soon about transformative public education in context of CV-19.
Here is the first briefing paper on The Case for Transformative Public Education with leading contribution from Professor Facer. This paper focuses on responding to COVID-19 now while addressing long-term underlying inequalities.
A month ago, I had the opportunity to join in a two day workshop in Kollaboratoriet, Uppsala on Learning For Change. A small group of passionate individuals joined me in an emotional and challenging exploration to understand how we work as individuals and in the collective, towards our goals of sustainability. You can read more about Legacy 17 here.
I went with the conservative expectation of a workshop on how to integrate the Sustainable Development Goals in to one’s work. It was a pleasant surprise to be met with emotional and personalised approaches to understanding how we engage with sustainability, particularly in terms of structuring meetings, of deep listening, of celebrating achievements and humility, of mentoring speakers, and of reflecting as groups. In short, an emotionally reflective workshop on processes for working with sustainability. The culmination of which was a group largely made up of strangers, volunteering highly personal information and feeling confident enough in each other to share vulnerabilities.
The conclusions of this workshop are still ongoing, with the participants divided in to small groups to catch up over fika or through skype/ zoom periodically; we continue to work on using the Learning For Change process to strengthen our capacities in work with sustainability.
You can read more about these processes in the Learning For Change Handbook.
Welcome to an open workshop organised by CEFO!
On the 18th of Feb at 10.00 sharp, staff and students of UU are very welcome to a workshop about the UU development plan 2050. In this workshop we will work together in order to give input to the sustainability aspects of Uppsala University’s development plan. The output from the workshop will be treated as a submission for comment (sv: remiss-svar) by the development plan’s project team. For more information see attached flyer and the sustainability part of the ‘remiss-version’ of the plan (or you can find the entire plan here).
When: 18th February 2020
Where: CEMUS Library, (Villavägen 16, Earth Sciences Dept.)
Time: 10.00 (sharp) – 12.00
Registration: https://forms.gle/5Y2xd6sooXreS3qD9
Arranged by: Cemus research forum
Det praktiska arbetet med att bryta ner och fördela den globala koldioxidbudgeten är i pionjärstadiet och det finns stor potential att utveckla både metod samt tillämpning av koldioxidbudgetar som styrverktyg. Med detta som bakgrund arrangerade CCL en tvådagarskonferens med temat ”två år med svenska koldioxidbudgetar” den 4-5 november 2019. Syftet var att öka kunskapen om forskningen bakom koldioxidbudgetar samt diskutera tillämpning utifrån olika aktörers perspektiv. Vid konferensen deltog över 60 personer från kommuner, länsstyrelser, akademi och civilsamhälle. I följande avsnitt sammanfattar vi några viktiga inslag och medskick från konferensen.
Den globala koldioxidbudgeten är den begränsade totala mängd koldioxid som kan släppas ut till atmosfären för att klara ett visst temperaturmål. Det betyder att 1,5 och 2-gradersmålet kan brytas ner och fördelas i tid och rum i form av nationella, regionala, och lokala koldioxidbudgetar. CCL har i samarbete med svenska kommuner, län, och regioner tillämpat detta och beräknat lokala och regionala koldioxidbudgetar. Koldioxidbudgetarna gäller för åren 2020-2040 och anger en årlig minskningstakt i linje med Parisavtalet. Efter 2040 måste utsläppen fortsätta att sjunka mot noll.
Projektet har möjliggjorts av Uppsala Universitets roterande gästprofessur i klimatledarskap (CCL) som mellan 2015 och 2018 hölls av Professor Kevin Anderson vid Tyndall Centre for Climate Change Research. Kevin Anderson är pionjär inom arbetet med att omvandla den globala koldioxidbudgeten till nationell och lokal nivå. Förutom arbetet med svenska kommuner och län har Kevin Anderson varit med och tagit fram en budget för Manchester, Skottland samt för England via deras Climate Change Act.
Det svenska projektet inleddes år 2017 med att Järfälla Kommun tog kontakt med CCL med en förfrågan om att beräkna en koldioxidbudget för kommunens geografiska område. Kommunen ville förstå vilka utsläppsminskningar som krävs för att kommunens mål skulle kunna sägas vara i linje med Parisavtalet. När projektet var klart tog fler kommuner samt län och regioner kontakt med CCL och bad att få budgetar beräknade. Detta resulterade i ett samarbete med 17 kommuner, län, och regioner under 2018 och ytterligare ca 12 under 2019. Rubrikerna är formaterade med tab 1,5 cm om om du ska använda numrerade rubriker. OBS! inte formaterade med hängande indrag. Om den numrerade rubriken går över en rad tryck ”skift”+enter, tryck sedan tab och fortsätt skriv in rubriken.
CCLs och Tyndalls centres beräknade siffra på hur snabbt koldioxidutsläppen måste minska har varierat lite mellan rapporterna, men hamnar betydligt över 10 % i samtliga rapporter.
Följande avsnitt gör nedslag i programmet med fokus på lärdomar och erfarenheter från det svenska koldioxidbudgetprojektet, Manchester Citys arbete med sin koldioxidbudget, samt arbete i Norge med klimatbudgetar. Avslutningsvis kan man läsa om konferensdeltagarnas egna reflektioner och idéer kring tillämpningen koldioxidbudgetar i lokalt och regionalt klimatarbete.
I inledningen av konferensen presenterades resultat från en masteruppsats som följt arbetet med koldioxidbudgetar i några av kommunerna och länen som fick en koldioxidbudget beräknad under 2018. Därefter följde ett panelsamtal med representanter från kommuner och län med erfarenhet av koldioxidbudgetar. Diskussionen fokuserade på vad som hänt ute i kommunerna och länen samt hur rapporterna används i dagsläget.
Uppföljningen av projektet visar att de flesta av kommunerna och länen i dagsläget främst använder budgeten som ett kompletterande underlag i det ordinarie klimatarbetet. Vidare ser många på budgeten som ett sätt att visa och kommunicera att utsläppen behöver minska drastiskt varje år. Man ser även att en koldioxidbudget kan användas för att visa att kommun, näringsliv, civilsamhälle, och medborgare delar på samma utsläppsutrymme. Det gör budgetarna till ett potentiellt effektivt verktyg i arbetet med att samla aktörer och bygga en gemensam ansvarskänsla för klimatfrågan. Det verkar samtidigt som att kommuntjänstemän upplever att kommunen som organisation i dagsläget saknar rådighet att driva igenom den omställningstakt som föreslås i koldioxidbudgetramverket. Koldioxidbudgetrapporterna har främst stannat på tjänstemannanivå och få kommuner har än så länge beslutat politiskt om att följa ramverket.
Intressanta frågor för fortsatt uppföljning är därför hur medborgare och politiker ser på koldioxidbudgetramverket som underlag för lokal klimatpolitik, om och hur ramverket integreras i befintliga mål och arbetssätt, hur rapporterna används konkret i arbetet med att samla aktörer kring klimatfrågan samt kommunikation kring snabb klimatomställning.
Manchester City Council beslöt i slutet av 2018 att anta ett koldioxidbudgetramverk som beslutsunderlag till stadens åtgärder för minskad klimatpåverkan. Under konferensen berättade Jonny Sadler från Manchester Climate Change Agency om beslutet och hur man använder koldioxidbudgeten i stadens arbete med klimat.
Han inledde med att beskriva att det finns en stark förankring i lokalsamhället för en snabb klimatomställning i Manchester. Tillsammans med stadens nära samarbete med Tyndall Centre for Climate Change Research ledde detta till att stadens folkvalda beslöt att använda ett koldioxidbudgetramverk som grund för stadens utsläppsmål. I Manchester är det Manchester Climate Change Agency som driver implementeringen och möjliggör samverkan mellan aktörer. Jonny Sadler poängterade samtidigt att arbetet med utsläppsminskningar måste bygga på gemensamt ansvar mellan samhällsaktörer. I linje med detta beskrev han vidare att det är viktigt att komma ihåg att staden som organisation omöjligt kan driva igenom alla de utsläppsminskningar som krävs för att stanna inom stadens koldioxidbudget. Manchester Climate Change Agency använder därför budgeten som ett verktyg för att förankra en gemensam ansvarskänsla bland aktörer och visa att aktörerna delar på samma utsläppsutrymme. Konkret innebär detta att man jobbar på olika sätt för att få aktörer att förbinda sig till att hålla sig inom budgeten.
Trots detta spenderar Manchester i likhet med många andra städer sin koldioxidbudget i hög takt. Men det sker framsteg på flera områden. Detta arbete styrs av en 15-punktlista som även presenterades under föreläsningen.
Mer information om Manchester Citys klimatarbete finns här.
Under konferensen fick deltagarna även ta del av erfarenheter från Jakob Grandins och Jesse Schrages forskning på Bergen Universitet om Oslo kommuns arbete med klimatbudgeter. Det är viktigt att poängtera att den klimatbudget som tillämpas i Oslo konceptuellt skiljer sig från de koldioxidbudgetar som beräknats i Sverige och UK.
I Oslo har kommunen infört en klimatbudget som redovisas som en del av kommunens ekonomiska budget. Det innebär att klimatbudgeten godkänns av kommunfullmäktige. Syftet med budgeten är att säkerställa att nödvändiga åtgärder för utsläppsminskningar genomförs för att uppnå beslutade klimatmål samt på ett tydligt sätt redovisa kostnaderna för detta. Till skillnad från koldioxidbudgetarna i Sverige och Manchester syfte klimatbudgeten på den ekonomiska investeringen i att minska klimatpåverkan, inte det lokala utsläppsutrymme som finns. I Norge kommer användandet av budgetbegreppet från idén att följa upp klimat på samma sätt som man följer upp ekonomin i en kommun (dvs. genom den ekonomiska budgeten). Det betyder att klimatbudgetarna i Norge kan förstås som styrverktyg medan koldioxidbudgetarna i Sverige kan förstås mer som en metod för att sätta vetenskapligt förankrade klimatmål. Dessa båda metoder kan med fördel användas samtidigt.
Mer läsning om klimatbudgetar i Norge finns här.
Här kan man läsa Energy Cities arbete om klimatbudgetar med fallstudier från bl.a. Oslo.
Mot slutet av konferensen höll Isak Stoddard från CCL en workshop som syftade till att samla in reflektioner och idéer från deltagarna om utvecklingsområden kopplat till koldioxidbudgetprojektet. Nedan redovisas svaren sorterat efter några övergripande teman.
CCL vill tacka alla deltagare för intressanta samtal och hoppas att konferensen bidragit med nya perspektiv och idéer för det fortsatta klimatarbetet. Vi lärde oss mycket av diskussionerna och tar med oss många nya insikter om metodutveckling och tillämpning in i nästa års arbete med koldioxidbudgetprojektet. Vid intresse för samarbete eller dialog med CCL kontakta gärna Martin Wetterstedt eller Aaron Tuckey.
Nästa år kommer konferensen hållas 10-12 november i Humanistiska teatern här i Uppsala.
In the middle of October, I joined in the AIM Day at Uppsala University, organised by the university Innovation Team. This day is an opening up of the university to businesses and institutions who want to pick at difficult questions with researchers. This year’s theme was Hållbara Städer (Sustainable Cities). This year it was in Swedish, and with my limited language abilities (disclaimer: I therefore might have missed some important points to many of the discussions), I joined in on some of their workshops.
Overall this day was an enlightening experience, where the necessity for transdisciplinary approaches to tricky questions, and collaborations across universities, civil society and public institutions, was abundantly clear. However, as a representative of the Climate Change Leadership Initiative (CCL), it was disappointing to see that the discussions did not want to grapple with the elephant in the room: the added complexity of climate change (and biodiversity loss) to social sustainability and development questions.
The first question I attended was one that struck at the core of a project CCL is working on at the moment: “Hur bygger vi tillit och vågar vi ta tillvara kraften i initiativ som vilar på religiös eller kulturell grund och möjliggör för olika sorters drivkrafter för ett områdes utveckling?” (How do we build trust and courage to harness power of initiatives driven by cultural or religious grounds? And that enable different kinds of driving forces for an area’s development?) posed by representatives of the Kommun. Joining me in this meeting were researchers from Centrum för forskning om religion och samhälle (CRS) , as well as employees of Upplandsidrottsförbund. It was positive to hear that this was being considered, in particular concerning a suburb of Uppsala that we are interested in working with.
“Hur kan konst bidra till att stärka identitet och skapa gemensamma rum i stadsmiljön och hur sker konstnärlig medverkan på bästa sätt genom hela planerings- och byggnadsprocessen?” (How can art help to strengthen identity and create common spaces in the urban environment? And how does artistic participation take place in the best way throughout the planning and building process?) posed by Region Gotland, was the second workshop I attended. Having very recently organised an interactive and artistic process in collaboration with Uppsala Art Museum, which was designed to enable residents of the city to explore how we think about the space of the non-human in urban environments, I was particularly excited by this discussion. Sadly, there did not seem to be shared interest in the role that the arts can play with the idea of the urban as a space for wilderness and other species. Though the conversation was fascinating in that we covered the role of graffiti to shape identities of the space and its residents, a very important facet I had not previously considered, it was disappointing that the conversation could not include how we might use artistic process and design to stretch the possibilities of urban space in times of climate change. This discussion highlights CCL’s concerns that processes of urban development continue to neglect the role of the city in mitigating species extinction and adapting to climate change.
The final two workshops I attended were similar discussions on social innovation and meeting spaces. The first, chaired by Coompanion Uppsala Län, wanted to discuss “Stödsystem för social innovation, särskilt inom hållbar stadsutveckling” (Support systems for social innovation, particularly within sustainable city development). The latter, chaired by Uppsalahem, covered “Sociala investeringsprojekt för barn och unga (Mötesplats Gottsunda)” (Social investment projects for children and youth (Meeting Place Gottsunda). By this point, my Swedish was fairly exhausted and my contributions to the discussion were in english. Our discussions touched upon vulnerable groups across the cities and regions and who should be the targets for support systems (could they be non-Swedish speakers?), neglect and social segregation were repeated here, and we were fairly stuck on the meaning of social innovation at points. A shining star from this discussion came from Idrottsförbundet who work closely in Gottsunda, and recounted an experience of engaging with women residents of the area. She told us that she was trying to understand what types of sports opportunities women living in Gottsunda wanted. She reached out to several contacts who then sent out a mass whatsapp message. Expecting only a handful of people to turn up, she was overwhelmed by the interest when 60 people joined the discussion. Looking at their feedback (which was largely written in Arabic), she found that generally residents did not want to attend meetings to discuss types of sports, but rather were happy to be messaged through this channel and told when and where dance classes or swimming opportunities, or other events, would occur. Understanding the different methods of engagement with different localities of Uppsala city is crucial for CCL’s work with civil society.
Over all AIM day was great fun. It was wonderful to meet so many colleagues working in similar areas of democracy and development. What struck me, though, was that we are not thinking strategically about climate change in all of these challenges. Trends of privatisation, or art and urban development, and (disrupted) investments in social innovation projects are turbulent and challenging changes. With the added complexity of climate change, and our responsibilities to act upon it, we must include strategic ways of engaging with these problems. I look forward to attending AIM Days in the future and continuing to be a thorn in the side of these discussions.
© 2024 Climate Change Leadership
Theme by Anders Norén — Up ↑
