In recent years, wind power has become increasingly cost-competitive and offers prospects for Sweden to phase out fossil fuels from the energy system. Many wind power projects are stalled, however, due to local opposition.
In an article recently published in the journal Energy Research and Social Science, Daniel Lindvall at Uppsala University and Patrik Sörqvist and Stephan Barthel at Gävle University explored if different types of financial compensation or democratic participation can enhance wind power acceptance, using a large-scale survey in Sweden. The study confirms that Swedes are very supportive of wind power. Nearly 75 percent of the respondents support the development of onshore wind farms. Still, one in four Swedes would not like to have wind turbines built near their homes.
The most effective policy option on general attitudes is to require wind power developers to pay property taxes to the host municipality. Those who are generally negative to wind power prefer, however, to receive personal financial compensation. While the results suggest that compensation could help mitigate resistance, negative attitudes towards wind power are primarily driven by ideological beliefs, low environmental concern, and a lack of political and governmental trust. Regardless of the type of compensation offered, individuals who express strong conservative ideological views (TAN-values) will most likely continue to resist wind power development.
The findings demonstrate that the proposals presented by Swedish government inquiry in 2023, Värdet av vinden, might help to enhance the support for wind power. Still, the article also demonstrates that there is no a silver bullet against negative attitudes to wind power.
The research was conducted within the research project Fairtrans, financed by Formas and Mistra.
CCL är på plats i Visby under årets upplaga av politikerveckan i Almedalen. Vi arrangerar ett flertal seminarier och samtal inom ramen för forskningsprogram som FairTrans och Navigate. Tematiken kretsar kring framtidens klimat- och miljöpolitik. Vi ställer breda frågor om hur Sverige ska kunna genomföra en rättvis omställning, vilken politik som behövs i skuggan av EU-valet samt mer specifika frågor om hur Sverige ska tackla extremväder i ett föränderligt klimat. På seminarierna diskuterar vi befintliga strategier och spanar in i framtiden med aktörer från politik, civilsamhälle, fackföreningar, myndigheter, näringsliv och forskning. Mer information om arrangemangen nedan.
Och nu då? Svensk miljöpolitik i skuggan av EU-valet
Inom forskningsprogrammet “Att navigera i det politiska landskapet: barriärer och synergier i strategier för klimat och biologisk mångfald” , kort Navigate, som finansieras av Naturvårdsverket (2022-00115) forskar vi på samtida och framtida strategier för att hantera sammanlänkade miljöproblem, framförallt utsläppsminskning och förlust av biologisk mångfald. Programmet syftar till att stärka kunskapen om hur strategier kan förbättras för att uppfylla miljömål och samtidigt undvika målkonflikter och främja synergier. Den 25 juni har vi bjudit in till rundabordssamtal för att diskutera framtidens svenska miljöpolitik i skuggan av EU-valet. Vi har bjudit in experter inom klimat- och miljöpolitik till ett samtal för att veta vad de vill se hända i politiken. Samtalet kommer användas som grund för vidare forskning i programmet.
Almedalsveckan hålls varje sommar i Almedalsparken i Visby på Gotland. Här samlas företrädare för intresseorganisationer och de svenska politiska partierna för att diskutera politik och samhällsfrågor.
Extrema klimathändelser – vilket klimatledarskap krävs?
Två seminarier arrangeras om extremväder och klimatledarskap tillsammans med Gabriele Messori, Professor i meteorologi vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet. Klimatet förändras snabbt och extrema klimathändelser visar att det brådskar att ställa om och anpassa samhället men vilka åtgärder är mest effektiva, vilket ledarskap krävs?
Det första seminariet arrangerar vi tillsammans med Maria Ivansson från Klimatkommunerna. Vi har bjudit in politiker från fyra klimatkommuner för att diskutera lokalt klimatledarskap. Frågorna handlar om vilka utmaningarna är i respektive kommun, vilka åtgärder som planeras och vilka förbättringar som behövs.
Senare samma dag diskuterar vi extrema klimathändelser och klimatledarskap på nationell nivå med riksdagsledamöter från olika partier. Vi undrar vilken roll forskare och politiker ska ha i omställningen för att tackla extrema klimathändelser, vilka åtgärder som är effektiva samt hur begränsade resurser kan fördelas mellan insatser.
Klimatomställningen – hur gör vi den både rättvis och verksam?
Inom ramen för forskningsprogrammet FairTrans, som finansieras av Mistra, arrangerar CCL ytterligare ett seminarium i Almedalen. Temat är hur vi kan skapa en verksam och rättvis klimatpolitik för att genomföra klimatomställningen. Det finns mer och mer kunskap om hur styrmedel bör formuleras och paketeras för att klara klimatmålen, men frågan är vad styrmedelspaket bör innehålla för att uppnå en snabb och rättvis omställning. På seminariet presenteras de perspektiv och den samsyn som växer fram inom forskningsprogrammet FairTrans, som grund för en dialog mellan representanter från riksdagen, fackliga organisationer och civilsamhället.
Seminariet äger rum 26/6 kl. 10:55-11:45 på ”Stora scenen” på TCO-landet (Strandgatan 19). Länk till seminarium finns här.
Fler arrangemang kring klimatledarskap
Utöver de arrangemang vi anordnar, kommer CCL delta i ett flertal samtal och debatter som berör klimat, miljö, politik och vetenskap. Docent Mikael Karlsson kommer bland annat att medverka på följande:
On 24 May 2024 Oskar Lindgren, PhD student at CCL, presented the progression of his research at his PhD half-time seminar. Oskar is investigating the political feasibility of stringent consumer-oriented climate policies, particularly focusing on rationing as a means to reduce overconsumption. The opponent was Professor Malcolm Fairbrother from the Department of Sociology at Uppsala University. Find the abstract of Oskar’s half-time synopsis below.
Choosing appropriate climate policy instruments is challenging and various criteria apply. While many economists tend to focus on cost-efficiency, political scientists stress the importance of considering political feasibility aspects like public acceptance. However, in contrast to intense debates about the most appropriate policy instruments, most scientists agree that widespread shifts to consumption behaviors offer an opportunity for rapid climate mitigation. The common thread running through the four papers in this thesis is their attention to the political feasibility and in particular the public acceptability of stringent consumption-oriented policies. The thesis focuses on regulatory (command-and-control) policies, and rationing in particular, due to of the lack of research on public attitudes towards them and evidence suggesting that a broad set of instruments, including regulatory, economic and informative policies, is more effective than any single regulatory response.
The findings currently coming of the papers in the thesis both corroborate, challenge and add new knowledge. Paper I (Lindgren et al., 2023) shows that there are hardly any example of climate policies steering towards absolute consumption reductions in Sweden. Surprisingly, the two survey studies (paper II (Lindgren et al., in review) and III (Lindgren et al., manuscript)) conducted across six diverse countries indicate that rationing may not be more strongly opposed than taxation by the general public. Individuals expressing concern for climate change and a strong moral obligation to accept tougher environmental regulation are more likely to accept restrictive policies like rationing. One the contrary, acceptability of rationing is also influenced by individual’s self-interest motives, as frequent car drivers and meat eaters are less likely to accept the instrument. The findings from paper III underscore the importance of considering various dimensions of public policy attitudes when attempting to alter consumption behaviors through regulatory means and that these attitudes are likely to vary across contexts. Although more research is needed to validate these findings, they prompt climate policy scholars to pay closer attention to restrictive climate policies targeting consumption, and encourage politicians to consider value-based predispositions, climate change concern and people’s self-interest when considering the implementation of such policies.
Paper II: Lindgren, O., Elwing, E., Karlsson, M. & Jagers, S.C. Public acceptability of climate-motivated rationing. In review
Paper III: Lindgren, O. Factors explaining public acceptability of rationing as a climate policy instrument: A cross-country survey analysis. Manuscript
I en ny artikel från forskningsprogrammet FAIRTRANS granskar CCL forskare Eva Alfredsson, Mikael Karlsson och Daniel Lindvall, tillsammans med Mikael Malmaeus på IVL, klimatstrategierna hos de 15 företag i Sverige som har högst koldioxidutsläpp. Dessa företag tillhör stål-, järn-, mineral- och petrokemisk industri, samt värme och avfallshantering.
Forskarna analyserar företagens förväntade utsläpp till 2045 jämfört med deras koldioxidandel enligt två koldioxidbudgetar för Sverige. Företagens planer är ambitiösa och, om de genomförs som planerat, skulle de minska utsläppen med 70 procent till 2035. Trots en rejäl planerad minskning, överstiger utsläppen ändå vår huvudbudget som följer Parisavtalets 1,5-gradersmål, men håller sig inom den alternativa 1,7-gradersbudgeten.
Figur: Utsläppsminskning (kton) av de 15 företagen (källa: Alfredsson mfl 2024, Next Sustainability)
I en tillhörande debattartikel i Miljö och Utvecklingbetonar de fyra forskarna att företagens planer att minska utsläppen kan dock försenas på grund av oprövad teknik, bristande utbyggnad av förnybar energi och frånvaron av en effektiv klimatpolitik. Till och med den mindre ambitiösa 1,7-gradersbudgeten riskeras att överskridas om åtgärder fördröjs. För att lyckas krävs en snabbare utbyggnad av vindkraften och en politik som främjar energibesparing och effektivisering.
Regeringens nuvarande politik, särskilt avvecklingen av reduktionsplikten, riskerar att förhindra Sveriges förutsättningar att hålla sig inom Parisavtalets utsläppsmål. Även om de 15 stora företagen visar ambitioner att minska sina utsläpp, krävs mer för att säkerställa global klimaträttvisa och uppnå 1,5-gradersmålet. Regeringen måste stödja företagens klimatomställning istället för att ta en stor del av koldioxidbudgeten i anspråk via bakåtsträvande policyändringar.
Klimatledarskap: från vetenskap och teknik till rättvis policy för att klara samhällsmål för klimat och biologisk mångfald (5hp)
COURSE INFORMATION
Language of instruction: English Course period: Spring 2024 Course structure: Campus teaching, Uppsala University
RECOMMENDED PREREQUISITES
One year of doctoral studies when the course starts is recommended.
LEARNING OUTCOMES
Upon completion of the course participants should be able to:
account for how knowledge about science and technology may be used in fair policy-making, for the roles of science-based advice, and the interactions between science and norms;
account for how science denial and various advocacy actors may influence research, researchers, the public understanding of science, and policy processes;
demonstrate familiarity with ways and means for scientists to shoulder leadership for mitigating and counteracting science denial in communication and science-based advise;
analyse and critically discuss political, economic and social instruments and their synergies and barriers for climate change mitigation and biodiversity protection;
analyse and critically discuss leadership, policy-making and policies for achieving public goals for at least climate change mitigation, biodiversity protection and chemicals management and resource use
The course promotes at least the examination goals A1 (by offering in-depth application of the course content in an essay linked to a theme of the doctoral project), B1 and B2 (critical assessment of emerging new and complex topics), B6 (societal development and the learning of peers), and C2 (the role of science in society).
COURSE CONTENTS
Science and technology play a fundamental role for the achievement of the sustainable development goals, not least when it comes to environmental objectives linked to e.g. climate change, biodiversity loss and chemicals pollution. However, the role of science and technology in society, as well as various policies for fair transformation, are questioned from different viewpoints and knowledge always interacts with norms in complex societal processes. Senior scientists as well as PhD students often stand in the middle of this. They would consequently benefit from enhanced awareness of what science says about the science-policy landscape generally and in their specific fields, and from critical reflections and practice on how to manoeuvre in order to uphold scientific integrity while at the same time shouldering responsibility and leadership that foster sustainable development goals.
On this basis the course is organised around six workshops with lectures, seminars and practical exercises at campus focusing on the following themes, content, theories and practical skills:
I: Science, technology and justice: Expertise and justice in science and technology, sustainability science, STS; lecture and reading exercise, case study on bioenergy (2 days, 10 hours, March 5-6, outside of Uppsala with overnight stay*).
II: Science denial and how to counteract it: Environmental science denial; hallmarks of scientific leadership; environmental communication; media, and advocacy; deliberation and participation theories; case study: features of climate denial in Sweden practical exercise: PhD students in dialogues and debates; (2 days, 10 hours, March 19-20, Uppsala, on campus)
III: Fair transformations: Political theory and climate justice; norms in economic theory; social theories on risk and globalisation; case study: linkages between participants’ PhD projects and potential sustainable transformations. (1 day, 5 hours, April 11, Uppsala, on campus)
IV: Policies, decisions and institutions, Part I: Climate leadership and biodiversity protection – rapid local, national and global proliferation of strategies and policies for synergies that bridge climate mitigation, adaption and biodiversity protection. Part II: Policies, decisions and institutions: Sustainability and the resource nexus – challenges and interactions of e.g. minerals extraction and energy transformation, and the tensions between global SDGs and climate governance; case study: linkages between PhD projects and environmental policies. (4 days, 20 hours for Part I and II, April 16-17 and April 23-24, Uppsala, on campus )
V: Presentation of essays: Course participants will be examined through an essay that will link each participants’ doctoral project to a theme in the course. Presentation, opposition and group discussions. (2 days, 10 hours, May 21-22 outside of Uppsala with overnight stay*)
*board and loging costs on retreat days are covered
Students will invest additional time (ca 2 weeks worktime) for reading and preparation of cases and their essay and presentation.
INSTRUCTION
The course is transdisciplinary and consists of six workshops (of which three are two day-gatherings), each comprising a combination of lectures and seminars with case scenarios in which the students will link knowledge to their own area of research to the course themes. Lectures are given and seminars are supervised by the new Uppsala University Zennström Professor in Climate Change Leadership, other senior lecturers and researchers at CCL and NRHU, and guest lecturers from other universities in Sweden and beyond (the latter online). Ample opportunities are provided for active student participation and critical reflection. Participation in seminars and lectures is compulsory.
Digitala kurser utan förkunskapskrav och öppna för alla.
Klimatledarskap
Klimatförändringar skapas av och påverkar mänskligheten på negativa sätt. Klimatledarskap handlar om individers, gruppers, sektorers eller hela samhällens förmåga att bidra till och verka för en rättvis, gynnsam och effektiv omställning med fokus på miljö- och klimatmålen. Enheten för klimatledarskap (CCL) vid Uppsala universitet är en forskargrupp som utifrån ett tvärvetenskapligt sätt arbetar med frågor som rör klimatledarskap. Forskning och utbildning omfattar analyser, metoder och konsekvenser av miljö- och klimatpolitiken.
Under november/december 2023 erbjuder vi öppna seminarieserier kring fyra olika teman inom klimatledarskap. Varje serie består av tre samtalsträffar online på var 45 minuter vardera och mötena sker under lunchtid. Träffarna inleds med ett föredrag som följs av samtal mellan alla deltagare.
Klimatomställning – en möjlighet för näringslivet
Start 29 nov, kl. 12.00-12.45
Hur utmanar klimatförändringen svenska företag? Vilka möjligheter kan klimatförändringen å andra sidan skapar?
Kursen vänder sig till personer som arbetar inom näringslivet, i såväl små som stora företag, och som funderar på klimatförändringens inverkan på svenska företag.
Vilken roll spelar demokratin för möjligheterna att genomföra klimateffektiv politik? Vilka faktorer påverkar social acceptans av klimatpolitiska styrmedel?
Kursen vänder sig till politiker och tjänstemän från nationell till kommunal nivå, som har ett intresse för klimatpolitik och demokratifrågor.
Engaging with climate change scepticism (In English)
Start: 27 Nov12.00-12.45.
What drives climate change scepticism? Where do we encounter it? What can we do about it? This series is for those of you who are interested in or engaged in the social, political and economic aspects of climate change.
Om du är intresserad av mer djupgående kurser kan våra nya livslångt lärande kurser som ges från våren 2024 vara något för dig. Till skillnad från våra Öppna kurser här ovan, som är tillgängliga för alla, krävs det att du har grundläggande behörighet för universitetsstudier för att kunna anmäla dig till våra livslångt lärande kurser.
On 9 October professor Stacy VanDeveer held his inauguration lecture after being appointed as the 2023-24 Zennström visiting professor. Stacy VanDeveer is a professor and chair of the Department of Conflict Resolution, Human Security & Global Governance at the McCormack Graduate School of Policy and Global Studies at University of Massachusetts Boston.
Returning to his research roots
In front of more than hundred participants at Humanistiska teatern, among which were his husband and his mother, VanDeveer gave an overview of his research which has been devoted to questions of global environmental politics and the interfaces between science and policy. He has explored the roles of experts and power relationships in policymaking, US and EU environmental and energy politics, and processes and institutions of global environmental policymaking. The theme of his PhD dissertation was on the regional collaboration around the Baltic and Mediterranean Sea. With his appointment as 2023-24 Zennström visiting professor at Uppsala University, he has returned to Scandinavia, which was part of his initial research areas.
Stacy VanDeveer introducing his past and present work
A hot topic that interested many – more than 120 people attended the lecture in the room and online
Why has better scientific knowledge not advanced climate policy more?
Even though the collaboration around the Baltic and Mediterranean Sea involved the affected governments, they were also driven by scientists in different capacities. A question he explored was whether scientific participation had any impact on policymaking. He found that the countries that had institutional capacity had the best opportunities to transform scientific, technical and environmental knowledge into policy action. Later he studied co-production processes of knowledge between scientists and policymakers.
On the role of experts, VanDeveer concluded that scientists have often not made themselves particularly useful in environmental policymaking. At the same time, there has been a notion that growing scientific consensus, together with more certainty and confidence, increasing awareness and knowledge among the public and policymakers, and visibility of the impacts of climate change, should translate into political action. However, this has not happened. The consequence is that we still have mediocre climate polices, which are now even rolled back in some countries, including Sweden.
Discursive power and climate change consequences empower climate leadership
So what makes for efficient climate leadership if not scientific facts and expert knowledge? One approach has been discursive power using a combination of scientific language and justification in social and economic arguments. While movements understood it was difficult to influence central governments, they begun to venue shop, identifying institutions or organisations willing to move ahead and lead by example. Knowledge has been institutionalized within institutions and companies, by employment of environmental experts. There have been attempts made to drive normative change overtime. The European Union is a leading example by having set high product standards that have had an impact on manufacturing norms even beyond Europe.
Another fact that promotes climate leadership is that climate issues are no longer a remote problem for those of us in the Global North. Consequences of climate change and are beginning to affect people’s lives at our door step. Furthermore, climate issues are increasingly linked up with other political issues and grievances.
Opponents of climate transition cause climate policy backlash
At the same time, opponents of climate transition have also learned from the success and failure of climate leadership and grievances, and understood how they can shape efficient counteractive measures. One way is to re-politicise the norms, arguing that environmental policies were not enacted for a good cause. They have chosen not to challenge policies in full and at a central level, but to turn down selected parts of such policies. Opponents have made attempts to delay policies, by claiming that they are not against climate policies, but that changes are happening too fast. The groups fighting back are powerful with both economic and media resources. In recent years, environmental policy backlashes have also occurred in many countries, such as Sweden and the United Kingdom. Even though citizens usually do not support attempts to roll back adopted climate polices, climate issues are generally not prioritized by the electorate. Immediate issues, such as crime, are often more concerning, and these types of grievances have been successfully exploited. With such examples, VanDeveer concluded that there will be no “magical moment” when the need for climate policy action will be broadly accepted and supported. The climate transition will accordingly be a constant struggle ridden by conflicts.
The entire event was recorded and can be watched here
Panel discussion on the progress of climate politics and the role of (political) science
The lecture of Stacy VanDeveer was followed by a panel discussion led by Mikael Karlsson, Senior Lecturer in Climate Change Leadership lecture. Participating in the panel was Naghmeh Nasiritousi, associate professor in political science, Johanna Sandahl, chairperson of the EEB (The European Environmental Bureau) and Charles Parker, professor in political science.
Panel discussion. From left to right: Mikael Karlsson, Naghmeh Nasiritousi, Johanna Sandahl and Charles Parker
The panelists were invited to reflect and comment on the presentation. While agreeing with the statement that no magic moment will occur for the acceptance of climate policy, Parker stressed that we should also look at the cumulative effect of science. Increasing scientific evidence has paved the way for today’s international cooperation around climate change, whereas a transformation of policy is still needed for the solutions to come into play. With new and more radical movements growing stronger, the traditional environmental NGO sector is struggling to deal with the question of climate change. Sandahl advocated for co-production of knowledge, and not just looking at environmental science but also bringing in perspectives from political science and humanities. Zooming out, Nasiritousi compared the backlash of climate policy to a more general backlash of democracy. She pointed to a bias in the literature towards successful cases. Instead, we need to study the conflictual politics of climate change.
VanDeveer in the audience taking notes during the panel discussion
Urgency, solidarity and leading by example can drive change
Despite the growing body of knowledge on climate change and its solutions, there is a notion that progress is still slow. Parker made a point that the time scales of climate change and international relations do not match. Even though the conversation around climate change started 50 years ago, we did not get any proper international agreement before 2015. Yet, from a diplomatic perspective, this is rapid. The problem is that the system is blinking red, and we need to act now. A lack of solidarity in politics was pointed out by Sandahl as another explanatory factor, which she saw as counterproductive given that climate change is increasingly affecting people’s lives. Nasiritousi painted a global picture of climate politics as complex and polycentric, and she stressed the need for courageous countries to take the lead in climate leadership. The discussion briefly touched upon the role of (political) scientists and the impact and the expectations for the upcoming COP28.
VanDeveer commented the panel discussion and the panel answered questions from the audience
Research interest in the effects of activism
During the open discussion, a broad range of questions were raised. The topic of adaptation was brought to the conversation, where a lack of climate leadership has been seen. VanDeveer argued that compared to mitigation, we have not been able to find ways to make money of adaption, which is hampering its implementation. One of the final questions that sparked interest across the entire panel was on activism. The panelists agreed that more research on the topic is needed, both in terms of understanding different arenas of activism but also to understand whether disruptive activism is helping or hurting climate policy.
After the presentation followed a mingle. Seasonal finger food was served, showcasing Scandinavian fall produce such as pumpkin and beetroot. Most of the audience stayed and continued the conversation with both panelists and the new Zennström professor, Stacy VanDeveer.
Mikael Karlsson and Stacy VanDeveer during the lunch mingle
Daniel Lindvall, senior researcher at CCL (right) greeting Stacy’s family
Under våren 2024 kommer vi på CCL att hålla i två nya kurser för livslångt lärande i klimatledarskap. Kurserna ges på distans och på kvällstid. Anmäl dig senast 16 oktober 2023.
Vad är kurser i livslångt lärande?
Livslångt lärande (LLL) är en satsning för att ge personer i yrkeslivet möjlighet att läsa fristående kurser vid universitetet. Våra LLL-kurser hålls på kvällstid på distans (Zoom) med en till två träffar per vecka. Exakta veckodagar och tid kommer vi att meddela senare under hösten. Studietakten är 25% och kurserna pågår under två månader. I våra nya kurser inom klimatledarskap ingår både föreläsningar, seminarier och ett individuellt projektarbete. Under projektarbetet jobbar du som kursdeltagare med ett eget projekt som ger dig relevant kunskap och/eller kan tillämpas eller utvecklas vidare inom din yrkesverksamhet. Du får mest ut av kursen om du har arbetslivserfarenhet, men det går även att anmäla sig och delta om du saknar det, så länge du har grundläggande behörighet. Läs mer om våra två nya kurser nedan.
Klimatledarskap i näringslivet (3hp)
Kursen Klimatledarskap i näringslivet vänder sig till dig som arbetar inom näringslivet, i såväl små som stora företag, och som är intresserad av vilka möjligheter och utmaningar som klimatförändringen och klimatarbetet medför för svenska företag och för samhället i stort.
Genom föreläsningarna kommer du att skaffa dig kunskap om klimatförändringar, orsaker till klimatpåverkan, möjliga effekter på miljön och tänkbara konsekvenser i samhällets olika sektorer, bland annat för företag. Du kommer att diskutera möjligheter och utmaningar med klimatarbetet inom näringslivet och vi belyser åtgärder som är relevanta för näringslivet, samt potentiella metoder för att motverka utsläpp i dag och i framtiden. I ditt individuella, skriftliga projektarbete som ingår i kursen kommer du att undersöka ditt företags klimatarbete med olika metoder.
Kursen pågår från 15 januari till 17 mars 2024 och ges på distans. Anmäl dig till kursenhär. Efter att du har blivit antagen behöver du registrera dig på kursen. Denna kurs ger dig tre högskolepoäng.
Klimatledarskap i politik och förvaltning (3hp)
Kursen Klimatledarskap i politik och förvaltning vänder sig till dig som är verksam i kommuner, regioner, myndigheter eller inom politiken, som tjänsteman eller förtroendevald, och som är intresserad av vilka möjligheter och utmaningar som klimatförändringen och klimatpolitiken medför för samhället. Denna kurs behandlar både samhällsvetenskapliga förklaringar till klimatpolitikens utmaningar, vilken roll som demokrati och rättviseaspekter spelar för möjligheterna att genomföra klimateffektiv politik och hur klimatpolitiska styrmedel kan vara utformade för att ha störst möjlighet att bli socialt accepterade.
Genom kursens föreläsningar skaffar du dig först grundläggande kunskap om klimatförändringar, orsaker till klimatpåverkan, möjliga effekter på miljön och tänkbara konsekvenser i samhällets olika sektorer. Du kommer att lämna kursen med kunskap om klimatfrågor och hur dessa hanteras strategiskt bland beslutsfattare på olika nivåer. Dessutom kommer du att kunna redogöra för den svenska klimatpolitiken och dess betydelse inom sektorer såsom energi, transporter, jord- och skogsbruk. Vi diskuterar även klimatpolitik och politik inom andra relevanta områden i Sverige, EU och internationellt, inklusive rättsliga och ekonomiska styrmedel. Du kommer att beskriva och analysera effektiva, accepterade, rättvisa och demokratiska klimatpolitiska strategier och styrmedel för att förstå dig på samhällets reaktion på styrmedel och vilka aspekter som påverkar acceptans. I ditt individuella, skriftliga projektarbete utvecklar du ett förslag för ett klimatinriktat styrmedel och belyser dess möjligheter och begränsningar.
Kursen pågår från 18 mars till 2 juni 2024 och ges på distans. Anmäl dig till kursen här. Efter att du har blivit antagen behöver du registrera dig på kursen. Denna kurs ger dig tre högskolepoäng.
Om du har frågor om våra kurser, kontakta gärna judith.lundberg-felten@geo.uu.se
Stacy VanDeveer becomes Uppsala university’s sixth Zennström visiting professor in climate change leadership. The guest professorship is part of a ten year’s series of yearly alternating guest professorships that is financed by a donation from Zennström Philanthropies, founded by Uppsala university alumnus Niklas Zennström and his wife Catherine Zennström. The purpose with the Zennström visiting professorship is to contribute through state-of-the art research and teaching with new perspectives and solutions related to the global climate crisis.
Stacy VanDeveer is a professor and chair of the Department of Conflict Resolution, Human Security & Global Governance at the McCormack Graduate School of Policy and Global Studies at University of Massachusetts Boston, interim director for the Centre for Governance & Sustainability at UMass Boston. He will work 50% at the Department of Earth Sciences, Uppsala University within the unit for Climate Change Leadership from September 2023 to August 2024.
VanDeveer’s research answers key questions of global environmental politics and the interface between science and policy. The resulting answers have left strong marks on scholarly and non-scholarly communities alike. This includes his work on the roles of experts in policymaking, EU environmental and energy politics, and processes and institutions of global environmental policymaking. Professor VanDeveer has also conducted community-engaged research on climate change policies in the US. He is frequently advising local, state and federal officials in the US on how to improve climate policy-making.
As recent events around the globe demonstrate, climate change is growing more dangerous. Our policies, and our local and national political leaders, must push forward to accelerate our commitments. If Sweden joins the ranks of the member states who want to go slower rather than lead, European and global climate action is likely to slow – or fail. I want to see a stronger climate leadership, that addresses problems in our lives and communities while, at the same time, reduces emissions and makes our communities more resilient and sustainable, says professor Stacy VanDeveer.
Stacy VanDeveer will participate in research, teaching and external collaboration as part of the growing research group in Climate Change Leadership, CCL, at Uppsala University.
The gap between climate goals and emissions is large and further research is needed on how to overcome barriers to climate mitigation in politics and society. Stacy VanDeveer has a unique international insight into how the climate issue and other environmental problems are governed. As visiting professor, Stacy VanDeveer will strengthen our research and support our communication about the opportunities arising when working to achieve society’s environmental goals in fair and effective ways, says Mikael Karlsson, head of the climate change leadership unit at Uppsala University and responsible for the recruitment of VanDeveer.
Read more about Stacy and his motivation and ambitions with the visiting professorship here. Take the opportunity to attend Stacy’s inaugural lecture on October 9th at 9am at Humanistiska teatern. More information about the programme and registration will follow.
Democracy put in question by greenhouse gas emissions
Democratic governments worldwide fail to reduce emissions in line with the Paris Agreement. As a result, a discussion has emerged on the capacity of democracies to effectively reduce greenhouse gas emissions. Some argue that democracies are unfit to tackle challenges of climate change as democratic decision-making is restricted in time and space by the election cycles and the geographic constraints of the nation state. Interest groups and so-called ‘veto players’ have captured the policy process, while the electorate lacks scientific literacy. These claims have led a few climate scientists to suggest that democracy should be restricted or even put on hold. Others counter that the problem is not democracy as such, but rather the incapacity of existing liberal democratic institutions to channel the interests of citizens. Hence, there is a need to deepen and advance democracy.
To bring clarity to these issues, Lindvall and Karlsson reviewed 72 peer-reviewed articles and book chapters published over the last two decades. The chosen articles reported correlation analyses between indicators of democracy and climate policy performances. Their review confirms that democracies tend to generate better climate policy outputs than autocracies, in terms of adoption of policies, laws and regulations. However, they find weak empirical evidence for an association between democratic development and CO2 emission reductions.
Corruption and income inequalities foster carbon intense economic growth
A reason for the unconvincing performance of democracies is the correlation between economic growth and democratization. Most studies suggest that citizens can use democracy to alleviate the carbon impact of growth. However, this conclusion is only significant in high-income countries with low-corruption. In developing countries with rapid growth, democratic qualities do not seem to have any noteworthy effect on the reduction of growth-generated emissions. A major quest for humanity is thus to find solutions to combat poverty and in parallel advance and sustain human freedom, without carbon-intensive economic development.
Income inequality is another factor that can generate both higher emissions and undermine the capacity of democracy to deliver effective climate polices. Citizens in countries with high levels of income inequality tend to oppose emission reduction policies. They believe that costs for such measures will be unfairly distributed. Furthermore, high income earners have extremely carbon-intensive lifestyles and may be unwilling to support policies that would restrain their lifestyle.
Fossil fuel interests can weaken climate policy performance
A third factor explaining the underperformance of democracies is institutional capacity and corruption. Democracies suffering from corruption and weak state institutions can present ambitious climate policies. However, they tend to implement such policies poorly. The article highlights in this context that corruption and policy capture are often caused by fossil fuel interests, symptoms associated with the so-called ‘rentier effects’. Fossil fuel extraction tend accordingly to negatively influence both institutional capacity, democratic qualities and climate policy performance.
Synergy of renewable technologies and democracy has potential
Lindvall and Karlsson conclude accordingly that with deployment of renewable energy solutions, economic activities can increasingly be disconnected from fossil fuel dependence. This reduces the political influence of the fossil fuel industry. This process could also enhance the capacity of democracies to accelerate the energy transition and reduce emission levels. Policies aiming at combating corruption and accomplishing a fairer wealth distribution, could also help to unleash the transformative capacity of democracy towards a low-carbon future.
None of the studies identified in the review provides any evidence that would suggest that autocratic regimes perform better than democracies. To conclude, the insufficient climate policy performance of present democracies should rather be seen as an argument to vitalize and strengthen democracy than to restrict it.
The article was developed as a part of the Formas funded research project Wicked Problem Governance and the Formas and Mistra funded research project Fairtrans.
Frida Öhman, statsvetare (MSc Hållbar utveckling) är doktorand på CCL sedan mars 2023. Hon arbetar i forskningsprogram LANDPATHS – Framtidens multifunktionella landskap i Sverige. I denna bloggpost berättar hon om bakgrunden och syfte med hennes projekt och hennes egen motivation att forskarstudera inom ämnet.
Vad är multifunktionella landskap?
Den biologiska mångfalden minskar globalt snabbare än någonsin i mänsklig historia. De existerande politiskt satta målen och reglerna har inte varit tillräckliga. En föreslagen lösning är att introducera multifunktionella landskap. Det vill säga att främja förekomsten av olika funktioner i landskapen då dessa kan minska negativ påverkan på biologisk mångfald och även främja andra funktioner. Funktioner i landskapet kan vara miljömässiga, såsom att förbättra en ekosystemtjänst, eller sociala, såsom att förbättra möjligheterna för rekreation i landskapet men också ekonomiska såsom att bidra till inkomstmöjligheter. Att arbeta med multifunktionella landskap handlar om att diskutera och lyfta dessa positiva synergieffekter men även att hantera konflikter som kan uppstår mellan dessa funktioner.
Frida jobbar vid Institutionen för Geovetenskaper, Naturresurser och hållbar utveckling, Uppsala universitet inom enheten för Klimatledarskap (CCL)
Aktuella styrmedel för användning av mark och landskap undersöks
Frida jobbar i LANDPATHS delprojekt Vägar och strategier mot transformativa visioner som syftar till att undersöka huruvida den svenska offentliga förvaltningen är rustade för att arbeta med multifunktionella landskap som kan främja biologisk mångfald. I första hand ska hon undersöka hur Sverige styr användningen av mark- och landskap idag. Vilka signaler sänds ut till alla som brukar och använder marken, skogen, fjällen och kusten. Som en fortsättning på detta ska hon undersöka hur förutsättningarna inom svensk förvaltning och politik ska kunna arbeta med multifunktionella landskap som främjar biologisk mångfald. LandPaths finansieras av Naturvårdsverket.
Jag ser detta som en otrolig chans att få vara med att analysera hur samhället kan ställa om och implementera miljö- och klimatpolitik på ett rättvist och hållbart sätt. Efter att ha varit ute i arbetslivet och stött på en del hinder för att implementera klimatfrågor hade jag ett växande behov av att få vara med och bidra till hur miljö- och klimatpolitik kan implementeras på en mer övergripande nivå.
Metoder för studien
Frida kommer att genomföra studier av offentliga dokument på nationell, kommunal och regional nivå. Därefter kommer intervjuer att genomföras med handläggare och politiker inom offentlig verksamhet på nationell, kommunal och regional nivå. Utöver detta kommer även Frida ha tillgång till datainsamling från forskningsprojektet LandPaths och då framförallt i form av intervjuer med aktörer som lever och brukar dessa landskap.
Till en början av ett doktorandarbete skriver forskarstudenter en introduktionsuppsats och presentera denna. Frida har precis gjort klart denna övning.
Arbetet gav mig en god överblick av flera begrepp och teorier som jag kommer att använda mig av i avhandlingen framöver såsom landskap, multifunktionella landskap och governance. Eftersom jag har varit ute i arbetslivet i tio år upplevde jag även att introduktionsuppsatsen gav möjlighet att komma tillbaka till det akademiska skrivandet. Det har ju ändå hänt en del på dessa år, såsom införandet av digitala referenssystem.
Möjliga tillämpningar av projektets resultat
Förhoppningen är att forskningsresultaten ska kunna fungera som stöd till beslutsfattare och handläggare inom offentlig sektor. Miljö- och klimatpolitik handlar om komplexa frågor och det finns ett behov av att utveckla beslutsstöd till politiker som kan användas för att synliggöra både synergier men även konflikter. Frida ser att resultatet även kan användas i utformningen av nya styrmedel, regerverk eller arbetsmetoder och att detta såklart ska leda till att den biologiska mångfalden återhämtar sig.
Betydelse av klimatledarskap
Vi frågade Frida som är del av enheten för Klimatledarskap (CCL) och handleds av CCLs huvudforskare Mikael Karlsson, vad Klimatledarskap betyder för henne.
För mig betyder det att få arbeta med hur klimatarbetet ska ledas och förvaltas. Hur ska en rättvis omställning genomföras för att minska på klimatpåverkan? Vem eller vilka ska leda denna omställning? På vilket sätt ska denna omställning ske? Klimatfrågan handlar om komplexa frågor med långt tidsperspektiv. Både politiker, aktörer och marknadskrafter agerar ofta med ett kortsiktigare perspektiv än vad som faktiskt krävs. Därför är detta ett arbete som vi behöver göra tillsammans då det handlar om svåra beslut och avvägningar inom otroligt omfattande, sammanhängande och komplicerade system.
Om fyra år, när Frida har avslutat sitt doktorandarbete, hoppas hon fortsatt få chansen att analysera och bidra till en rättvis samhällsomställning för att minska på klimat- och miljöpåverkan.
What motivates urban climate leaders? Daniel Lindvall, senior researcher in the Climate Change Leadership unit, provides answers to that question in a recent article published in the International Journal of Urban Sustainable Development.
Cities are often described as frontrunners in the transition to a low-carbon society. Cities are more progressive and perceptive than national governments, and when they act together, in networks such as the C40, they can influence policymaking on both national and global levels. This notion of urban leadership contests the conventional description of the climate crises as a problem of collective action, and confirms the theories of Elinor Ostrom, and the approach of polycentric governance.
What drives urban climate policies?
While the description of urban climate leadership is attractive, it has also been criticised for being overly idealistic. Cities are often reliant on regulations or funding of national governments, and the climate ambitions of different cities differ substantially. Certain cities are progressive, prioritising climate action, but others are lagging behind. The question is thus what motivates urban climate leaders?
To identify different factors motivating urban climate policies, interviews were made with local politicians and civil servants in five Swedish municipalities that have been top-ranked in the environment policy index Miljöbarometern, and three ranked as less ambitious.
Political consensus is key for climate action
The study demonstrates that political consensus among, and willingness of, the local political leadership is a key factor for progressive climate actions. The most progressive cities have over the years been governed by both left-, liberal-, and conservative-leaning parties, often in coalition with the green party, but the political makeup of the local government was not considered to be as decisive as political consensus. In line with previous research, pioneering moves by individual ambitious politicians or civil servants have been important for initiating transformative policies, however with the adoption of national and EU policies, local climate policies are becoming increasingly institutionalised. This institutionalisation of climate policies makes municipalities less of an independent climate actor, while national and subnational policies have become more important for driving cities forward.
Barriers for citizen involvement in urban climate leadership
The pressure of local business community with high climate ambitions and concerned voters were also considered to be important. Several cities had actively tried to involve citizens; however, the study shows that there are normative, administrative, and technocratic barriers for the inclusion of citizens in the local policymaking process. Most of the interviewees stated, on the other hand, that the engagement and direct involvement of urban residents has not had any significant impact on local climate policies.
Few of the18 interviewees (eight civil servants and ten politicians) claimed that community engagement and pressure from the electorate had any decisive influence on the policymaking process.
Resources and instruments for successful urban climate action
The most important driver for local climate policies, according to several of the interviewees, was the institutional capacities of the municipalities, such as an independent local administration with adequate resources and competences to adopt strategies, action plans, and targets, as well as instruments for progress evaluations. Such instruments could ensure long-term policy stability and enable systematic emission reductions. Networks of cities, setting common emission reduction targets and sharing experience and knowledge, are also relevant to push action forward.
Den 1 januari annonserade regeringen att den skulle bjuda in till ett nationellt klimatmöte för att diskutera hur Sverige ska nå nettonollutsläpp. Mötet sades vara en del av en förankringsprocess av den klimathandlingsplan som regeringen ska presentera i höst. Mötet ägde rum den 16 juni 2023 med ca 200 deltagare. Hur gick mötet till och vad var resultaten?Det svarar forskare Naghmeh Nasiritousi på som var på plats vid klimatmötet.
Klimatmötets upplägg
Den som förväntade sig att mötet skulle utspela sig i dialogform blev nog besviken. Mötet bestod av anföranden från statsministern, energi- och näringsministern, och klimat- och miljöministern, samt fyra panelsamtal som handlade om resan mot nettonollutsläpp till 2045. De inbjudna paneldeltagarna representerade mestadels näringslivet. Den mycket kunniga publiken som bestod av politiker, näringslivsrepresentanter, forskare, och några få representanter från fack och civilsamhället, fick bidra till att bredda perspektiven med några få snabba inlägg efter varje panelsamtal. Ungdomar och andra miljöorganisationer som inte hade bjudits in protesterade utanför hotellet där mötet hölls.
Ungdomar och miljöorganisationer protesterade utanför lokalerna för Klimatmötet
Vad diskuterades?
Trots att vi bjudits in till ett nationellt klimatmöte var det ett samtal om grön industriell utveckling vi fick bevittna. Ulf Kristersson började med att förklara att EU och näringslivet är två hjältar i den gröna omställningen då de bidrar till grön marknadsekonomi. Han betonade vikten av tydliga, gemensamma och långsiktiga spelregler för att säkerställa internationell konkurrenskraft. Han nämnde möjligheterna med en ambitiös och effektiv klimatomställning, där omställningen är av nationellt svenskt intresse för ekonomi, säkerhet och miljö.
Statsminister Ulf Kristersson vid Klimatmötet
Den första panelen belyste vikten av EU:s Fit-for-55-paket som är ett politiskt ramverk för EU:s medlemsländer för att snabba på klimatomställningen. Budskapet var att världen ställer om för att förverkliga Parisavtalet och då gäller det att kunna bidra till framtidens lösningar – den globala konkurrensen i framtiden är grön. Det diskuterades om risk för protektionism när länder börjar tävla med varandra att leverera utsläppsminskningar. Vikten av regelverk som ger rätt förutsättningar för omställningen lyftes flera gånger.
Den andra panelen leddes av Svante Axelsson som presenterade Fossilfritt Sveriges arbete med färdplaner för industrins omställning. Här efterlystes en folklig berättelse för klimatomställningen. Det fanns även en önskan om att målkonflikter som kan uppstå vid en samhällsomvandling diskuteras. Eller som en deltagare sade: ”politiken måste bestämma sig och peka ut riktningen och hålla i och hålla ut”. Politikens roll som möjliggörare återkom flera gånger.
De två andra panelerna behandlade olika sektorers utmaningar och möjligheter i omställningen. Vikten av rätt kompetensförsörjning och att hållbarhetsaspekter bör integreras i alla utbildningar lyftes, samt vikten av hållbar materialförsörjning och cirkulära system. Hållbarhet ses som ett sätt att risksäkra företag för framtiden, men för att se till att aktörer ställer om krävs nya samarbeten och rätta styrmedel noterade flera deltagare. Ulf Kristersson avslutade mötet med att säga att staten och kapitalet har en enorm potential i omställningen.
Viktiga samtalsämnen fattades vid klimatmötet
Innehållsmässigt var samtalen inget nytt om man varit med på Fossilfritt Sveriges tidigare konferenser. Systemperspektiv och samtal om hur klimatomställningen kan leda till synergier med andra hållbarhetsmål var tyvärr inte ämnen som diskuterades. Victor Galaz från Stockholm Resilience Center sammanfattade bra i en twittertråd olika viktiga samtalsämnen som saknades från programmet.
Trots att statsministern och statsråden hänvisade till klimatfrågan som en ödesfråga och en överlevnadsfråga och påminde om brådskan med klimatomställning, fick vi inga besked om vad som ska finnas med i klimathandlingsplanen förutom ökad fossilfri elproduktion. Inga nya initiativ eller idéer presenterades, utan budskapet var att mer av allt behövs. Inte heller presenterades någon vision om den fossilfria framtiden, bara att mindre utsläpp går hand i hand med växande ekonomi, välstånd och demokrati.
Från vänster till höger: Klimat- och Miljöminister Romina Pourmokhtari, Statsminister Ulf Kristersson och Energi- och näringsminister Ebba Busch.
Vart är Sveriges klimatpolitik på väg?
Ulf Kristersson sade att det behövs tydliga mål och tydliga krav på aktörer. Men den enda forskaren som hade bjudits in till panelsamtalen, nationalekonomen John Hassler, hävdade att det var dags att skrota de svenska klimatmålen i ljuset av EU:s klimatpaket. Flera åhörare protesterade mot detta eftersom det behövs snabba utsläppsminskningar i närtid, och för näringslivet spelar 2030-målet en stor roll för tydlighet och långsiktighet i klimatomställningen. EU ska dessutom snart börja förhandla om ett 2040-mål och där skulle politiken behöva skärpas ytterligare i ljuset av EU:s klimatpolitiska råds första rapport som släpptes dagen innan det nationella klimatmötet. Det skulle därför av både legitimitetsskäl och måluppfyllelseskäl vara konstigt att i detta läge skrota de svenska klimatmålen. Snarare behövs en skärpning för att ligga i linje med att uppfylla sin del av Parisavtalet.
Samtidigt ökar genomförandegapet då regeringens politik ser ut att öka utsläppen. Detta trots att statsråden framhävde Sveriges gynnsamma utgångsläge jämfört med andra länder. Allt prat om att vi behöver öka farten rimmade tyvärr illa med vad som görs i praktiken. Att Statsministern är tydlig med att klimatomställningen är en nationell angelägenhet och att det är bråttom är bra, men räcker inte när det inte fylls med innehåll. Det är som att konstatera att det blåser upp till storm och säga att man behöver ro i hamn så snabbt som möjligt, men sedan bara använda sig av en åra, och dessutom tveka att använda sjökort och kompass.
Min slutsats av mötet är att det var en missad chans att faktiskt diskutera hur vi ska nå våra klimatmål och hur omställningen ska förankras i samhället. I stället blev det ett snävt fokus på näringslivet, vars röster redan hörts genom Fossilfritt Sverige. Att näringslivet spelar en stor och viktig roll i omställningen är självklart. Varför regeringen hittills inte mött upp deras krav på tydlighet och långsiktighet i klimatpolitiken är däremot svårare att förstå och tyder på SD:s starka inflytande.
Energi- och näringsminister Ebba BuschKlimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari
Vikten av klimatledarskap
Det positiva med klimatmötet var att det är tydligt att stora delar av näringslivet stöttar en ambitiös klimatpolitik. Näringslivet noterade att omställningen tagit fart runt om i världen. Många efterfrågade starkt politiskt ledarskap som förser aktörer med långsiktiga och stabila regler och incitament att förhålla sig till. Det fanns därför en stor önskan om politisk vilja att visa klimatledarskap.
I höst presenteras inte bara klimathandlingsplanen. Det är även första gången som Parisavtalets globala översyn sker. Parisavtalets måluppfyllelse bygger på att alla länder håller det de lovat och utsläppsminskningar i närtid är av stor vikt för att lyckas med detta. Att aktivt öka utsläppen när klimatförändringarna accelererar är därför högst allvarligt. EU har kommit en bit på vägen för att komma överens om åtgärder för att minska utsläppen. Men många av dessa åtgärder kommer endast få genomslag om några år och mer nationella politik kommer att behövas för att få ned utsläppen. Sverige har därför en fortsatt viktig roll att arbeta för högre ambition i EU och globalt. Om det nationella klimatmötet lyckas mobilisera aktörer i samhället för en snabbare omställning så kan den ses som en ljuspunkt. Framtida möten bör satsa på ett helhetsgrepp och bredda perspektiven för att få till dialog på riktigt.
Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska institutet och vid CCL, Uppsala universitet
Ett blogginlägg skrivet av Eva Alfredsson, forskare vid CCL
I stormens öga är det lätt att tappa perspektivet och bli lite närsynt. Vi befinner oss mitt i en klimat- och hållbarhetskris men också i en utvecklingsfas där forskning och samhällsplanerare utforskar lösningar.
Ett av många tecken på denna omställning är alla de nya ord och begrepp som föds för att beskriva den nya tiden. En del kommer att ha virvlat förbi, andra är här för att stanna.
Ett närbesläktat begrepp är Konsumtionskorridorer. Begreppet syftar till att identifiera vad som krävs för att uppnå ett hållbart välbefinnande inom ekologiskt hållbara gränser med djup hänsyn till global rättvisa. Att bo i konsumtionskorridorer är en representation av vardagen där människor lever inom gränser, så att alla människor – nu och i framtiden – kan få tillgång till det som behövs för att leva ett bra liv (Sahakian et al 2021).
Begreppet är ett resultat av ett fyrårigt större forskningsprogram i Tyskland om hållbar konsumtion och som resulterade i ett antal slutsatser varav begreppet konsumtionskorridorer var ett. Begreppet introducerades genom artikeln av Di Giulio & Fuchs (2014) men vidareutvecklades sedan av en grupp forskare på en årlig träff, ”March Munster Meeting” som ledde fram till boken ”Consumption corridors: Living a good life within sustainable limits” (Fuchs et al 2021)
Ett begrepp i tiden
Konsumtionskorridorer operationaliserar begreppen planetära gränser (Rockström et al 2009) och ”munkekonomin” (Raworth, 2012; Raworth, 2017) utifrån ett konsumtionsperspektiv (Figur 1).
Ett syfte är att använda det för att identifiera kriterier för hållbar konsumtion. Korridorerna definieras av en minimumstandard för vad som krävs för att leva ett gott liv och en maximumstandard som sätter en gräns för hur stor konsumtionen av naturresurser och sociala resurser kan vara utan att riskera att de ekologiska gränserna överskrids (Di Giulio & Fuchs 2014).
Figur 1: En konceptuell bild av konsumtionskorridorer
Policy/styrmedel som styr mot hållbara korridorer
Styrmedel och regler som både har ett tak och ett golv finns redan men inte för konsumtionen. Kör vi bil finns det tex en gräns för hur långsamt och snabbt vi får köra på en allmän väg.
Oftare har dock miljölagstiftningen bara ett tak för hur stora utsläppen får vara. Att utforma policy och styrmedel som både tar hänsyn till golv och tak kräver ett nytt tänk.
En annan skillnad är att konventionella miljöstyrmedel primärt syftar till att undvika skada. Konsumtionskorridorer syftar till att utforma politik som optimerar välbefinnande och säkerställer att basala behov uppfylls.
Utmaningar med begreppet
Begreppet konsumtionskorridorer är relativt enkelt att ta till sig konceptuellt. Att konkret definiera korridorer är desto svårare. Likaså att omvandla dem till policy eller att själv tillämpa dem i ens eget liv är dock långt ifrån trivialt. Redan 2014 identifierades utmaningar såsom att det finns många överlappande korridorer beroende på vilka ekologiska och sociala kriterier som används (Figur 2). Andra invändningar är hur konsumtionskorridorer fungerar i ett pluralistiskt samhälle med olika livsstilar, att staten inte bör begränsa människors friheter, utmaningar kopplade till hur kriterier sätts, att det saknas acceptans etc. Motargumenten är i linje med andra regler och begränsningar som finns i samhället – att den enskildes rätt inte är oinskränkt utan ska vägas mot potentiell påverka på andra.
Figur 2: Konsumtionskorridorer varierar beroende på vilka kriterier som används för att definiera dem. Källa: Di Giulio & Fuchs, 2014
Vilken är din konsumtionskorridor?
Vad krävs för att du ska kunna leva ett gott liv? Och vilka begränsningar skulle du kunna tänka dig utan att det skulle påverka din livskvalitet negativt? Under vilka förutsättningar skulle du kunna acceptera styrmedel som styr mot hållbara konsumtionskorridorer? Bör politiken utforma styrmedel som styr mot hållbara konsumtionskorridorer? Är begreppet här för att stanna eller kommer det virvla förbi och ersättas av andra.
Eva Alfredsson
Tack – Jag vill tacka Sylvia Lorek som är en av de forskare som utvecklat begreppet Konsumtionskorridorer och som jag, Eva Alfredsson, fått intervjua inför detta blogginlägg.
Rockström J., Steffen K., Noone Å., Persson F., Chaplin E., Lambin T., Lenton et al 2009. A Safe Operating Space for Humanity. Nature 461 (7263): 472-475. Doi: 10.1038/461472a.
När CCLs Zennström gästprofessor Sverker C. Jagers klev upp på scenen på Uppsala Stadsbibliotek den 23 mars 2023 log han när han sneglade på föreläsningens rubrik: Vad krävs för en framgångsrik klimatpolitik? “Oj, den var djärv. Förhoppningen är väl att jag kanske kan bidra med ett litet svar till denna kraftfulla rubrik” sa han med ett skratt. Sverker hade bjudits in av Klimataktion för att prata om sin forskning.
Sverker C. Jagers lyfter faktorer som påverkar acceptans för klimatpolitik under sitt föredrag
Sverker föreläste i en timme om hur politiska styrmedel på olika sätt kan accepteras av medborgarna för att få fart på klimatomställningen. På plats fanns ett 40-tal åhörare och även två politiker, Rafael Waters (S) och Klara Ellström (MP), som fick vara med och kommentera efter presentationen. Som ny doktorand följde jag, Frida Öhman, med Sverker på hans föreläsning.
Klara Ellström (MP), Rafael Waters (S) och Sverker C. Jagers svarar på frågor efter föredraget
Efter föredraget fick Sverker många intressanta frågor från publiken. Publiken undrade om vi verkligen har tid att få acceptans för styrmedel nu när klimatförändringarna tar fart eller om politikerna bara ska införa dem ändå. De båda politikerna kommenterade att de tagit många anteckningar under presentationen och att det varit givande information. De berättade hur de arbetar med klimatfrågorna och hur kommunen arbetar med ökad medborgardialog för att öka förankring av beslut. Och kanske hade Sverker givit ett litet svar på rubriken om vad en framgångsrik klimatpolitik kan innebära.
Klara Ellström (MP), Sverker C. Jagers, Rafael Waters (S)
Frida Öhman
Författare av blogginlägget: Frida Öhman, doktorand vid CCL
