Category: Okategoriserade

NESS 2026 – internationell mötesplats för hållbarhetsforskning i Uppsala

24 June 2026 /

Enheten för Klimatledarskap vid Uppsala Universitet var värd för den 17:e upplagan av nordiska miljökonferensen Nordic Environmental Social Science Conference (NESS) som ägde rum den 9-11 juni i Uppsala.

NESS konferensen, som har en mer än 30-årig tradition av sammankomster vartannat år, utgör en central plattform för tvärvetenskaplig forskning inom samhällsvetenskap och humaniora med fokus på miljö och hållbar utveckling. NESS 2026 lockade hela 460 deltagare från Norden och andra delar av världen till Uppsala under tre dagar. Kärnan av konferensen var ett 30-tal parallella workshops där utkast till vetenskapliga artiklar diskuterades under tre halvdagar. Därutöver arrangerades två för-event, en inledande och avslutande plenarsession, tio panelsamtal med forskare och samhällsaktörer, sociala aktiviter och särskilda aktiviteter för allmänheten. Ett axplock av dessa presenteras nedan.

Konferensen organiserades av forskningsenheten Climate Change Leadership (CCL) vid Institutionen för geovetenskaper, under ledning av docent Mikael Karlsson för den vetenskapliga kommittén och Judith Lundberg-Felten för  organisationskommittén.

Plenarsessioner

Invigningen i universitetets aula inleddes med en uppmärksammad föreställning  av Taiko Shin Kai med japanska trummor, följt av ett inledande föredrag av Mikael Karlsson om konferensens tema “Bridging the gaps” som syftade till att belysa hur vi kan bygga broar mellan forskning, politik och samhälle för att påskynda miljöstrategier. Keynote-föreläsning om transformativ förändring för en rättvis och hållbar värld hölls av Zennström gästprofessor i klimatledarskap Karen O’Brien. I plenarsessionerna ingick även ett flertal panelsamtal med seniora och unga forskare samt andra aktörer som belyste forskning och politik kring klimatomställning och biologisk mångfald. En panel bestod av den aktuella och tidigare Zennström gästprofessorerna Karen O’Brien, Stacy VanDeveer, Keri Facer och Sverker C. Jagers som vi gladdes åt att välkomna tillbaka till Uppsala under NESS. Till konferensens avslutande plenarsession hörde harpmusik av Stina Hellberg Agback. De musikaliska inslagen uppskattades av deltagarna och lyftes av Keri Facer som en påminnelse om konstens bidrag till ett hållbart samhälle.

Deltagarna välkomnades av japanska trummor av Taiko Shin Kai.

NESS deltagare vid inledningen i aulan i universitetshuset.

Karen O’Brien höll sitt keynote “Accelerating Transformative Change for a Just and Sustainable World: It’s about Principles, Power, and Practice”

“The European Green Deal: A lasting and transformative strategy?” – En paneldiskussion som leddes av Mikael Karlsson, med panelister (fvth) Mats Engström, Analyst and Writer on European Affairs; Anna Berg Grimstad, UU; Charlotte Halpern, Sciences Po; James Patterson, Utrecht University

Paneldiskussion vid avslutande plenarsessionen “How do we bridge the gaps? What do we know – and what remains uncertain? ” med aktuella och tidigare Zennström gästprofessorer (fvth) Karen O’Brien, Sverker C. Jagers, Stacy VanDeveer, Keri Facer

I den avslutande plenarsessionen diskuterade även unga forskare och företrädare för forskningsfinansiären Formas, Anna Kaijser, vilka vägar framåt som behövs i forskningen. Fvth Oskar Lindgren, UU; Hyeyoon Park, University of Stirling; Niklas Löther, University of Easter Finland; Anna Kaijser, Formas.

Workshopar kan ge forskningsperspektiv över tid

Ett 100tals forskare hade tagit initiativ och organiserat 33 workshopar under NESS, där ungefär 15 deltagare per workshop presenterade och diskuterade sammanlagt mer än 330 utkast av vetenskapliga artiklar. En person som har lång erfarenhet med NESS konferenser är Sverker C. Jagers, tidigare Zennström gästprofessor vid Uppsala Universitet. I år medverkade han i workshopen ”Closing the Legitimacy Gap”. Sverker berättar att hans grupp har träffats vid tidigare NESS-konferenser för presentationer och diskussioner om miljöpolicy, acceptans och policydesign i olika former. Han noterade särskilt att alltfler studier inom området är numera experimentella, att det har skett en breddning från fokus på klimatstyrmedel till även styrmedel som gynnar biodiversitet på land och i hav, samt att alltfler studier omfattar internationella jämförelser. Fortfarande sker flest studier i OECD-länderna, men Sverker hoppas att få se en breddning också till Globala Syd i framtiden.

Deltagarna var överlag mycket positiva till workshoparna och lyfte fram hög kvalitet på moderering, engagerade och väl förberedda deltagare samt ett öppet, konstruktivt och stödjande diskussionsklimat. Många uppskattade den goda gruppdynamiken, de värdefulla återkopplingarna och känslan av gemenskap. Några workshopar samlades även för en gemensam reflektion. Vi vill tacka alla workshop värdar som svarade på vår utlysning under hösten 2025 och som organiserade denna viktiga del av NESS konferensen.

Panelsamtal kring viktiga samhällsfrågor

På andra konferensdagens eftermiddag arrangerades parallella sessioner med talare och paneler.  Exempelvis ordnades en session kring temat “The Price of Going Green – Competing Claims on Land” av Maria Forsberg, som även var en av dem sju forskare vid Uppsala Universitet som utgjorde den vetenskapliga kommittén för NESS. Sessionen behandlade de svåra avvägningar som aktualiseras av den ökande efterfrågan på kritiska råmaterial.  Panelsamtalet belyste inte minst konflikter mellan å ena sidan klimatintresset, som alltmer sammanfaller med säkerhets-intressen och önskan om ökad europeisk och svensk autonomi, och lokal miljömässig och annan påverkan. Särskilt lyftes risker för biologisk mångfald och vatten, samt påverkan på traditionella verksamheter som rennäring. Behovet av långsiktig planering av resursutnyttjandet och välinformerat beslutsfattande lyftes fram, liksom utmaningarna med att hantera verksamheter där risker och nytta kan fördela sig olika mellan lokal, regional och global nivå.

Mikael Karlsson stod i samarbete med Naturskyddsföreningen för en panel som belyste hur allmänhetens syn på biologisk mångfald sträcker sig bortom välkända arter bland fåglar och däggdjur. Panelen diskutera hur stödet för skydd av mindre uppmärksammade arter, som t.ex. svampar, men även hela ekosystem kan stärkas. Fokus låg också på vilka strategier och styrmedel som kan främja ett bredare bevarande av biologisk mångfald.

Andra paneler arrangerades av STUNS om hur vi kan gå från forskning till tillämpning, av Formas och Finska miljöinstitutet Skye om dialogen mellan vetenskap och styrning, av och om den internationella panelen av Earth System Governance projektet, av forskningsprogrammet Landpaths om multifunktionella landskap, samt av ytterligare två forskare från den vetenskapliga kommittén för NESS, Katrin Uba  om politiskt engagemang och samhällsförändring, och Mats Målqvist om hantering av målkonflikter. Karen O’Brien erbjöd en praktiskt inriktade workshop som byggde på hennes keynote under första konferensdagen. Deltagare i hennes session fick lära sig hur begreppet sociala fraktaler kan hjälpa forskare att utforma projekt och initiativ som bidrar till att förändra system och kulturer på olika nivåer.

Den parallella sessionen “From Knowledge to Change: Strengthening the Dialogue Between Science and Policy” arrangerades av (fvth) Paula Schönach, Aalto University School of Business; Anna Kaijser, Formas; Juha Peltomaa, Finnish Environment Institute

Från sessionen “Why Environmental Social Science Needs a Global Assessment: Introducing the International Panel on Earth System Governance” med talarna Aysem Mert, SU, Thomas Hickmann, LU, David Schlosberg, University of Sydney. Moderator Matilda Petersson, SU.

Panelen i sessionen “Towards multifunctional landscapes – a dialogue on governance strategies and actors” med panellisterna (fvth) Fanny Möckel, UU, Sara Holmgren, SLU, Johanna Tangnäs, SLU, Frida Öhman, UU, Malgorzata Blicharksa, UU


Panelen i sessionen “Beyond emblematic species – public attitudes and protective strategies”, fvth Karin Lexén, Svenska Naturskyddsföreningen, Mikael Karlsson, UU, Judith Lundberg-Felten, UU & SLU, Sverker C. Jagers, GU, Melissa Chapman, ETH Zürich

Sessionen “Fractal Approaches to Scaling Transformations to Sustainability” leddes av Karen O’Brien

Sociala aktiviteter lyfter Uppsalas omställningsarbete och kultur 

Utöver det vetenskapliga programmet genomfördes flera aktiviteter före, under och efter konferensen. Ett omfattande socialt program gav deltagarna möjlighet att uppleva Uppsalas kultur, politik och natur. Bland annat genom en mottagning i stadshuset där de 300-tals deltagare först välkomnades av Klas-Herman Lundgren, ordförande i Kommunfullmäktige,  vartefter det bjöds på tilltugg och interaktiva utställningar om Uppsalas hållbarhetsinitiativ såsom klimathubben, klimatprotokollet, hantering av miljögifter som PFAS, hållbar renovering och satsningar på att förbättra uppsalabors anknytning till naturen.

De sociala aktiviteter under konferensen bestod av en guidad tur i Hebys skogsområdet som leddes av Naturskyddsföreningen Uppsala och gav möjlighet till att diskutera hållbart skogsbruk, en guidad tur i botaniska trädgården, en guidning och skulpturworkshop i Bror Hjorths hus, en promenad i Linnés fotspår och ett avslappnade skogsbad i ett skogsområde. Sistnämnda ledde till en avslutande diskussion om hur klimatomställningen kan leda till målkonflikter när skogsområdet där skogsbadet genomfördes kommer att avverkas pga expansion och spårvagnsbygge i Uppsalas sydöstra stadsdelar. 

Konferensmiddagen organiserades i Uppsala saluhall med ett uppträdande av Gotlands nationskör som framförde både traditionell och modern repertoar. 

Klas Herman Lundgren välkomnade konferensdeltagarna till receptionen på stadshuset i Uppsala

I stadtshuset fanns möjlighet för konferensdeltagarna att titta på en interaktiv utställning om Uppsalas olika hållbarhetsinitiativ.

Konferensmiddagen med fler än 300 deltagare på Hyllan, Uppsala Saluhallen

Gotlands nationskör bjöd på underhållning under middagen.

Skulpturworkshop vid Bror Hjorths hus

Vandring i Linnés fotspår från Uppsala city till Gamla Uppsala

Skogsbad norr om Lunsens naturreservat

Vetenskap på stan

En viktig del av årets konferens var satsningen NESS för allmänheten, där delar av programmet öppnades för allmänheten. Med finansiell stöd av Världsklass Uppsala bjöds studenter, organisationer, företag och invånare in till konferensens plenarsessioner, ett seminarium Klimat i motvind: Polarisering, klimatmotstånd och vägar framåt på stadsbiblioteket i Uppsala och “fika med forskare” i Linnéträdgården.  Under fikat med forskare presenterar sju forskare sin insyn i vår tids stora omställningsfrågor, som återställning av våtmarker, klimaträttvisa, grön omställning, urfolksrättigheter, tankesmedjor och mer inkluderande sätt att skapa kunskap. Syftet med NESS för allmänheten var att stärka dialogen mellan forskning och samhälle och att synliggöra hur hållbarhetsforskning kan omsättas i praktiken och att främja ömsesidigt kunskapsutbyte.

Föredrag och panelsamtal på biblioteket i Uppsala gav allmänheten möjlighet att träffa några forskare som hade kommit till Uppsala för att vara med på NESS konferensen. Forskarna som höll föredrag på biblioteket var Eric Brandstedt, Lunds universitet, Luis Harrison, University of Brighton, Gracia Brückman, Bern University och Lauri Peterson, Uppsala universitet / UEF. Moderator var Karin Thalberg, UU

Fika med forskare i Linnéträdgården modererades av Karin Thalberg, UU. Talarna var Shivangi Shreya, Nandita Singh, Sara MacBride-Stewart, Sini Numminen, Anudini Wijayarathna, Jonathan Feldman och Christina Marouli, samtliga deltagande konferensdeltagare vid NESS.

Hållbarhet i praktiken kring NESS konferensen

Hållbarhet genomsyrade även konferensens genomförande, bland annat genom att organisatörerna hade stämt av med Feiroz restaurang på Blåsenhus och Segerstedt restaurang att erbjuda vegetariska måltider baserade på lokala och ekologiska råvaror som uppskattades av deltagarna. Studentvolontärer bidrog med viktigt stöd som säkerställde ett smidigt arrangemang.  Deltagarna gav mycket positivt återkoppling kring kvalitén och genomförande av konferensen. 

NESS 2026 har därmed inte bara varit en forskningskonferens, utan också en plattform för samverkan, dialog och utveckling av lösningar för en hållbar framtid, samt en möjlighet att leva upp till omställning i praktiken genom klimatsmarta matval.

Sponsorer och samarbetspartners för konferensen var: Carl Tryggers Stiftelse, Världsklass Uppsala, Uppsala Kommun, Naturskyddsföreningen.

Text av Karin Thalberg och Judith Lundberg-Felten.

Fika serverades på Blåsenhus med bakelser från lokala baggerier och goda mackor med grönärts- och gråärtshummus.

Ett glatt gäng studentvolontärer från UU utgjorde en stor hjälp under konferensen.

Hang Nguyen och Karin Thalberg från enheten för klimatledarskap stod till hjälp i konferenssekretariatet.

Det soliga vädret lockade många konferensdeltagare ut under fikarasten.

Salvatore Ruggiero tar över stafettpinnen för nästa NESS konferens som ordnas 2028 i Lappeenranta, Finland av LUT University.

Tales from a storytelling conference

17 March 2025 /

I spot two familiar faces in the crowd and feel a flush of relief that I can ease my way into mingling. Carefully, I wrestle my way through the crowd of people gathered in the foyer of the conference venue, towards Christoffer Söderlund Kanarp and Sofia Bernett. Over a coffee, we share anecdotes summarising the ups and downs of work and life over the past months. Out of curiosity, I ask how the two of them know each other and Sofia says cheerfully: “Oh, we just met over lunch, we sat next to each other and it turns out we are going to the same workshops and seminars!”. We all laugh and agree that there is something special about conferences, they become venues for making new friends and reconnecting with old ones, venues for sharing and listening to new and old stories.

Our conversation is interrupted by a soft ringing sound which breaks through the chatter of people. A man gently hits a brass bell with a small wooden mallet, creating a sound not unlike the one typically made by singing bowls. It is the cue telling us that the official programme has started, upon which we make our way into the main room. The central theme of the conference is the multiple roles that stories and storytelling play in sustainability. Over the course of the two days, stories are conceptualised and thought of in multiple ways. From being seen as vehicles of shared hope, to false stories that use disinformation to delegitimise calls for climate action.

Final plenary session of the Mistra Environmental Communication conference Critical and Creative Approaches to Environmental Communication – Storytelling as, and for, Sustainability.

Storytelling as, and for, Sustainability

Keynote speaker Michael Wilson opens the conference and speaks with calm authority about the state of storytelling today. He claims that we live in a time of “boasterism”, and makes a distinction between boasts and stories. The distinction hints to what Wilson describes as power hierarchies in the public debate. Boasts are the opposite of stories, the tales of the powerful. Meanwhile, the experiences of the powerless are typically dismissed as “only stories”, tales not worth listening to. Thus, in a world of disinformation and distrust, Wilson argues that we need stories of hope. 

“We don’t live in a time of storytelling, we live in a time of boasterism!”

Michael Wilson, Loughborough University

It is clear that he is concerned about the state of storytelling for “homo narrans”, the storytelling human. Wilson leans on thinkers such as Robin Wall Kimmerer, John Berger, and Byung-Chul Han to give flesh to his arguments. I listen to his speech from a packed room in the historic quarters of Uppsala at a conference titled “Critical and Creative Approaches to Environmental Communication – Storytelling as, and for, Sustainability”, arranged by the research programme “Mistra Environmental Communication”.

All these false stories

On day two of the conference, I attend a round table organised and chaired by Climate Change Leadership (CCL)’s Mikael Karlsson, entitled “All these false stories”. I find a place among the audience which seems eager to hear what these stories entail. The room is quiet with anticipation as Mikael presents the topic. False stories concern the way that political decision-makers lie on purpose, and construct stories to be false, explains Mikael. This includes distorting or deliberately silencing information about climate change to downplay or delegitimise climate action. The round table consists of Swedish television’s previous climate correspondent, Erika Bjerström; Tomas Hallberg, who works for the Swedish wind energy association; and Sofia Bernett, who is one of the directors of the research programme FairTrans. Three parallel experiences are told about having to navigate false stories in a time of climate change.

The round table discussants participating in the Storytelling for sustainability conference. From left to right: Erika Bjerström, Mikael Karlsson, Tomas Hallberg, Sofia Bernett.

Climate journalism between a rock and a hard place

After working in journalism her entire life, reporting on climate change globally, Erika made the decision to leave the newsroom. Living under death threats and a constant questioning of the climate narrative, she lost her faith in public media. “We live in a crazy time, with a fascist in the white house who has sided with Putin, and where military expenditures clash with climate investments”, she argues. This affects the stories that the newsrooms present. Except for the scribbling of pens among the eager listeners, the room is thick with quiet concentration. Newsrooms struggle to stand up against the disinformation because climate change has become so politicised, it is essentially seen as a leftist issue, continues Erika. Climate change should be the biggest news story of our time, but newsrooms struggle to capture the seriousness of the topic. Journalists are accused of being activists, and there is a constant plea for ‘hopeful’ stories which in turn delays the story that should be told of our time’s most pressing issue.  

Erika Bjerström sharing her experiences from working as a climate journalist, Mikael Karlsson listening.

The global anti-wind movement and when graphs become stories

We learn from Tomas that international organisations work to influence the spread of wind power across Sweden. The organisations target people with false stories about the negative effects of wind power, prompting local citizens to call for a use of the municipal veto that allows municipalities to reject the establishment of wind power within their territories. “In the 2020s, between 60-75% of all windmills that were planned were stopped by the municipal veto, and this is before it is even possible to let the environmental impact assessments commence and find out whether the projects will have any negative impact on people and nature, which is the claim of the counteracting organisations”, Tomas says firmly. The accusations are false, and the delaying organisations spread fabricated facts to paint wind power as harmful and dangerous.

“When I became a mother, that’s when the emissions graphs became a story – my kids will be in their 30s in 2050 – that’s when it became relatable”

Sofia bernett, Stockholm resilience centre

Sofia’s story starts on the night of November 8th, 2016 when she goes into labour. She expects a baby girl on the day when she believes that the leader of the free world will be a woman for the first time in history. However, history wanted a different story, and she explains the mixture of immense love and fear she feels when her daughter is born to a world of Donald Trump in the White House. This prompts Sofia to leave her job in marketing and enter the world of climate science as a communicator, where she remains today. 

Self-criticism, nuance, and living with multiple stories

Instead of presenting a solution, Mikael humbly asks the audience, who have been listening intently: “What do we do then? The focus of this conference is stories. What do these stories do?”. Mikael shares his uncertainty about the potential of counteracting bad stories with good stories, and turns to the audience to ask what they think we should do instead. This sparks an eager discussion involving the entire room. We share ideas, questions, concerns, and anecdotes. The round table quickly turns into an animated ping-pong match where everyone seems to be engaged. 

The audience engages in discussion during the round table entitled “All these false stories”.

As the conversation continues, Erika calls for self-criticism, pointing to the obvious power held by many in the room, who have long shaped and still shape public debate. “We are former climate reporters and activists, where is the self-criticism? What did we do wrong?”. A concern is raised by Anke Fischer (SLU) that too little attention is paid to asking what causes these so-called false stories. Does the framing of stories as something snappy leave too little room for nuance or for changing our minds, she asks. The call for nuance is echoed by the conference keynote speaker, Michael Wilson. He stresses that people live with multiple stories, and asks whether the dichotomy between good and bad stories is useful.

Researchers’ role in storytelling for sustainability

“How can we in different ways make visible that we are very many people and organisations who still think these issues are important?”

Hanna Bergeå, Swedish university of agricultural sciences

Hanna’s question reflects the frustration that is shared in the room, as the discussion develops. Good examples are shared of how to create stories that reflect people’s realities. A single mother with low income might need to hear that climate policies will not disrupt her life. Whereas privileged men might become more engaged in climate action if they are told stories that explain how their identities are threatened by climate inaction, and thus provoked to reflect about what a good life entails for them.

We laugh, applaud, and frantically scribble notes whilst listening, and several questions are raised but left unanswered. Should we avoid the word ‘climate’ altogether? Do we need simple or complex stories? How can we make the silent middle speak up for climate action? The shared modesty of not knowing the right answer to these questions is seen as a potential to engage in a different kind of storytelling. To sum up, Mikael Karlsson asks the audience if one solution could be to continue the conversation: “Maybe an outcome of this talk can be to come together and study and explore how we can move this further?”. As the room empties and the brass bell sounds with its soft ringing sound to mark the end of the conference, it is clear that the story has not yet come to an end.

From left to right: Sofia Bernett, Mikael Karlsson, Erika Bjerström, Tomas Hallberg. Participants in the round table “All these false stories” at the conference Storytelling for sustainability.

The critical and creative capacity of storytelling

Over the course of the two days, I attend seminars and workshops that approach storytelling from a range of perspectives. From creative presentations about the potential for personal transformation for sustainability through storytelling to the disarming capacity of presenting science as stand-up comedy. One workshop tries to unpack experiences of reciprocity and asymmetry in storytelling, and together with four people, we share our own experiences with the art of storytelling. Another workshop deals with the concept “collective loneliness”, where we discuss how we can overcome feelings of loneliness when working with sustainability issues. These workshops take place amidst sessions of meditation, art exhibitions, a drama workshop, and an escape room, as well as discussions of academic articles that touch upon the use of storytelling in various ways.

After two days in the historic quarters of Uppsala, I leave the conference and make my way back to my office and to CCL. I carry with me not just new ideas but newfound wonder over what stories the future will hold and our role as researchers to analyse, shape, and contribute to the ongoing conversation.  

Ny doktorandtjänst i samarbete med Uppsala kommun

29 January 2025 /

Vi söker dig som vill bli doktorand hos oss på CCL i samarbete med Uppsala kommun och bidra till klimatomställning och klimatledarskap i ett lokalt perspektiv.

Du kommer att studera kommunala strategier i form av styrmedel, insatser samt processer för delaktighet, där kommunen utgör testbädd. På så vis sammanlänkas forskningen och det praktiska samhällsbygget och du arbetar i gränslandet mellan akademi och kommun.

Till uppgifterna hör att bidra till och undersöka medborgardialoger, att genomföra enkätundersökningar och experiment rörande legitimitet och acceptans för omställning, samt fallstudier av konkreta insatser för minskad klimatpåverkan. Projektet kopplas till det nationella forskningsprogrammet Navigate som CCL är del av, samt till kommunen och dess verksamhet. Forskningen är både kvantitativ och kvalitativ. Inom ramen för projektet ska doktoranden arbeta 20 procent på Uppsala kommun.

Läs hela annonsen och sök jobbet senast 18 februari 2025 här:

https://uu.varbi.com/se/what:job/jobID:792352/

Seminarier om klimat- och miljöpolitik på Almedalen

18 June 2024 /

CCL är på plats i Visby under årets upplaga av politikerveckan i Almedalen.  Vi arrangerar ett flertal seminarier och samtal inom ramen för forskningsprogram som FairTrans och Navigate. Tematiken kretsar kring framtidens klimat- och miljöpolitik. Vi ställer breda frågor om hur Sverige ska kunna genomföra en rättvis omställning, vilken politik som behövs i skuggan av EU-valet samt mer specifika frågor om hur Sverige ska tackla extremväder i ett föränderligt klimat. På seminarierna diskuterar vi befintliga strategier och spanar in i framtiden med aktörer från politik, civilsamhälle, fackföreningar, myndigheter, näringsliv och forskning. Mer information om arrangemangen nedan.

Och nu då? Svensk miljöpolitik i skuggan av EU-valet

Inom forskningsprogrammet  “Att navigera i det politiska landskapet: barriärer och synergier i strategier för klimat och biologisk mångfald” , kort Navigate, som finansieras av Naturvårdsverket (2022-00115) forskar vi på samtida och framtida strategier för att hantera sammanlänkade miljöproblem, framförallt utsläppsminskning och förlust av biologisk mångfald. Programmet syftar till att stärka kunskapen om hur strategier kan förbättras för att uppfylla miljömål och samtidigt undvika målkonflikter och främja synergier. Den 25 juni har vi bjudit in till rundabordssamtal för att diskutera framtidens svenska miljöpolitik i skuggan av EU-valet. Vi har bjudit in experter inom klimat- och miljöpolitik till ett samtal för att veta vad de vill se hända i politiken. Samtalet kommer användas som grund för vidare forskning i programmet.

Almedalsveckan hålls varje sommar i Almedalsparken i Visby på Gotland. Här samlas företrädare för intresseorganisationer och de svenska politiska partierna för att diskutera politik och samhällsfrågor.

Extrema klimathändelser – vilket klimatledarskap krävs?

Två seminarier arrangeras om extremväder och klimatledarskap tillsammans med Gabriele Messori, Professor i meteorologi vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet. Klimatet förändras snabbt och extrema klimathändelser visar att det brådskar att ställa om och anpassa samhället men vilka åtgärder är mest effektiva, vilket ledarskap krävs?

Det första seminariet arrangerar vi tillsammans med Maria Ivansson från Klimatkommunerna. Vi har bjudit in politiker från fyra klimatkommuner för att diskutera lokalt klimatledarskap. Frågorna handlar om vilka utmaningarna är i respektive kommun, vilka åtgärder som planeras och vilka förbättringar som behövs.

Seminariet äger rum 26/6 kl. 10:00-11:00 i sal ”D24” på Campus Gotland (Kaserngatan 1).
Länk till seminarium om den lokala nivån med Klimatkommunerna

Senare samma dag diskuterar vi extrema klimathändelser och klimatledarskap på nationell nivå med riksdagsledamöter från olika partier. Vi undrar vilken roll forskare och politiker ska ha i omställningen för att tackla extrema klimathändelser, vilka åtgärder som är effektiva samt hur begränsade resurser kan fördelas mellan insatser.

Seminariet äger rum 26/6 kl. 16:00-17:00 på ”Torget” på Campus Gotland (Kaserngatan 1).
Länk till seminarium om den nationella nivån med riksdagsledamöter.
Länk till webbsändning av seminariet.

Klimatomställningen – hur gör vi den både rättvis och verksam?

Inom ramen för forskningsprogrammet FairTrans, som finansieras av Mistra, arrangerar CCL ytterligare ett seminarium i Almedalen. Temat är hur vi kan skapa en verksam och rättvis klimatpolitik för att genomföra klimatomställningen. Det finns mer och mer kunskap om hur styrmedel bör formuleras och paketeras för att klara klimatmålen, men frågan är vad styrmedelspaket bör innehålla för att uppnå en snabb och rättvis omställning. På seminariet presenteras de perspektiv och den samsyn som växer fram inom forskningsprogrammet FairTrans, som grund för en dialog mellan representanter från riksdagen, fackliga organisationer och civilsamhället.

Seminariet äger rum 26/6 kl. 10:55-11:45 på ”Stora scenen” på TCO-landet (Strandgatan 19). Länk till seminarium finns här. 

Fler arrangemang kring klimatledarskap

Utöver de arrangemang vi anordnar, kommer CCL delta i ett flertal samtal och debatter som berör klimat, miljö, politik och vetenskap. Docent Mikael Karlsson kommer bland annat att medverka på följande: 

Text skriven av Anna Berg Grimstad, doktorand på CCL. 

Den första internationella konferensen om sufficiency

5 May 2023 /

Detta blogginlägg är skrivet av Oskar Lindgren som deltog på den första internationella konferensen om sufficiency, arrangerat av Science Po and University of South Australia den 4 maj 2023.

IPCC:s senaste syntesrapport som släpptes i mars 2023, som är en summering av tidigare delrapporter sedan 2016, underströk behovet av att skyndsamt minska utsläppen för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Så långt inget nytt. Däremot betonades tydligare än tidigare vikten av beteendemässiga förändringar för att i närtid minska utsläppen. En typ av åtgärder som lyfts fram fokuserar på “sufficiency”. Sufficiency, eller tillräcklighet, syftar till åtgärder som minskar efterfrågan på resurser och energi och beskrivs i rapporten som en viktig utsläppsminskande strategi.

Sufficiency-styrmedel definieras av IPCC som “a set of measures and daily practices that avoid demand for energy, materials, land and water while delivering human well-being for all within planetary boundaries”. Genom att begränsa efterfrågan på konsumtion och följaktligen produktion ämnar sådana styrmedel möjliggöra skyndsamma utsläppsminskningar i kombination med ett fokus på en rättvis fördelning av resurser. Tillräcklighet är avgörande i relation till den resursanvändning i rikare delar av världen som slukar mycket av det utsläppsutrymme som finns tillgängligt om vi ska nå Parisavtalet.

Källa: Sufficiency Summit

I ljuset av det fokus IPCC riktar åt sufficiency-styrmedel samlades ledande forskare, beslutsfattare, civilsamhällesrepresentanter och praktiker på Sufficiency Summit i Paris och Adelaide, Australien. Konferensen ämnade diskutera sufficiency inom olika sektorer, dess nuvarande roll i den internationella klimatpolitiken samt hinder för dess utbredning. Här kommer en redogörelse av de, enligt min uppfattning, mest spännande diskussionerna som fördes under konferensen.

Beteendeförändringar kräver styrmedel

Dr. Yamina Saheb, huvudförfattare till IPCC:s rapporter, inledde konferensen med att beskriva att definitionen av sufficiency bör ses som fyra kausalt relaterade delar där (1) styrmedel krävs för att möjliggöra och uppmuntra till minskad efterfrågan på (2) energi, material, land- och vattenanvändning och andra naturresurser (3) som samtidigt kan förbättra välmående, (4) inom ramen för de planetära gränserna. Sufficiency begränsas därmed inte till energisystemet, vilket varit i huvudsakligt fokus inom forskningslitteraturen. Fortsättningsvis bör sufficiency enligt definitionen inte leda till försämrat välmående på global nivå, snarare utjämna skillnader i konsumtion och resursanvändning.

Saheb betonade vikten av sufficiency-relaterade styrmedel för att minska de globala utsläppen, vilket enligt IPCC:s uträkningar har potentialen att minska utsläppen med över 50% inom flera sektorer jämfört med nuvarande policy-scenarios.

Källa: IPCC, 2022

Samtidigt är sådana styrmedel frånvarande i IPCC:s egna utsläppsscenarios samt i länders nationellt fastställda bidrag. Saheb poängterade att även om sufficiency som begrepp uppmärksammas i rapporten återstår mycket arbete med att normalisera begreppet, inte minst inom politiken, där det föga förvånande alltjämt möter stort motstånd.

Bostäder i fokus

Sufficiency-orienterade styrmedel tillskrevs i syntesrapporten stor betydelse inom bostadssektorn. Professor David Ness från University of South Australia underströk den stora potentialen till utsläppsminskningar från bostäder och städer genom ett ökat fokus på sufficiency. Detta innebär enkelt utryckt att undvika behovet av material och energi genom att bygga om och rekonstruera, snarare än att bygga nya bostäder.

Inom bostadssektorn är sufficiency enligt IPCC den första ordningens strategi, följt av effektivisering och förnybar energi, för att minska energianvändningen och följaktligen klimatpåverkan från bostäder. Detta innebär att på ett så resurseffektivt som möjligt använda befintlig infrastruktur, men att effektivisering och förnybar energi bör användas vid nybyggnation. Ness fördelade sedan ordet till vad han beskrev som ”hjärnan bakom all bra klimatpolitik i Paris” – Paris stads chef för programmet för klimatomställning, Yann Françoise.

Begrepet sufficiency härrör från det franska ordet sobriété, som översatt innebär ’nykterhet’ eller ’återhållsamhet’. Françoise menade att ordet bara för några år sedan var tabu att nämna i politiska kretsar, men att det nu blivit ett modeord – till och med Emmanuel Macron pratar nu om sobriété som en vital del i klimatomställningen. Frankrike har legat i framkant vad gäller sufficiency, där begreppet är centralt i landets lag för energiomställning från 2015. Samtidigt menar Françoise att lagen lägger ansvaret för sufficiency (dvs återhållsamhet i konsumtion) på individen, vilket bortser från behovet av strukturella förändringar för att möjliggöra sufficiency-relaterade beteenden. Detta anknyter till vad Saheb underströk – sufficiency är först och främst en politisk strategi där förändrade beteenden förutsätter styrmedel.

I Paris ämnar Françoise implementera sufficiency på just detta sätt. Staden och politiken ska möjliggöra återhållsamhet i folks dagliga konsumtion, inte förvänta sig det av dem givet dagens förutsättningar. Detta kan ske genom att skapa förutsättningar för alternativa transportmedel, såsom cykling och gång, stötta lokalt producerade livsmedel samtidigt som man tar bort subventioner till eller förbjuda klimatskadlig konsumtion, produktion och tjänster. Enligt egen utsago är Françoises viktigaste uppdrag att inrätta styrmedel som försvårar ohållbara beteenden och uppmuntrar till dess dito på ett, ur allmänhetens perspektiv, önskvärt sätt.

Politiker måste våga prata om produktionsvolymer

Ciaran Cuffe, ledamot i EU-parlamentet samt tidigare minister för hållbara transporter och planering i Irland, var ansvarig för EU-parlamentets förslag till revidering av EU:s byggnadsdirektiv och lade stort fokus på sufficiency i parlamentets förslag. Konceptet är nu för första gången på god väg att inkluderas i EU-lag. Även om det stundtals funnits ett motstånd mot konceptet menar Cuffe att EU-kommissionen, med Ursula von der Leyen i spetsen, hörsammat behovet av styrmedel som syftar till återhållsamhet och begränsningar.

Samtidigt associeras sufficiency ofta till försämrad livskvalitet och välfärd, enligt Costa Ines dos Santos, tidigare miljöminister i Portugal. Det är en utbredd uppfattning att begränsningar av konsumtion hämmar innovation, utveckling och folks levnadsstandard, vilket hon menar är en tankevurpa som förhindrar begreppets utbredning. Begränsningar bör snarare ses som en möjliggörare för innovation, där vi under ett begränsat utrymme baserat på planetära gränser kan sporra nya affärsidéer och mer hållbar produktion. Genom att formulera och kommunicera sufficiency som en möjliggörande strategi för näringslivet kan vi vinna argumentet om behovet av sufficiency, menar hon.

Sufficiency är alltjämt långt ifrån ett etablerat begrepp på den internationella politiska arenan. Dr Irene Maldini på OsloMet University menar att problemformuleringen gällande produktionens klimatpåverkan ofta är tydlig; den höga produktionsvolymen i den rika delen av världen är ett problem. Samtidigt är lösningen sällan att begränsa produktionen, snarare göra den mer effektiv. Om vi fortsätter kringgå det direkta sambandet mellan problemet och lösningen, kommer sufficiency fortsätta befinna sig i utkanten av den politiska diskussionen och dess potential fortsatt vara underutnyttjad, enligt Maldini.

En framåtblick

Även om sufficiency må vara ett nytt modeord i det till synes aldrig sinande hållbarhetslingot så är det ett koncept med potentiell mobiliseringspotential. Det uppmärksammas inte bara av vetenskapen, utan verkar även väcka (om än begränsat) intresse inom politiken och näringslivet. Även om tillräcklighet och återhållsamhet vad gäller konsumtion varken ligger på många politikers läppar eller influerar individers konsumtionsbeteenden så knackar konceptet på den politiska och samhälleliga debattens dörr.

Tyvärr lades fokus under denna konferens övervägande på varför sufficiency är en nyckelstrategi för skyndsamma utsläppsminskningar, inte hur sufficiency kan normaliseras i den politiska diskussionen. Detta är ett återkommande problem även i den vetenskapliga litteraturen. Att ständigt ökande konsumtions- och produktionsvolymer är problematiskt ur ett klimatperspektiv har vi vetat länge – inte minst sedan Donella Meadows banbrytande bok om tillväxtens gränser. Men en reduktion av överflödig konsumtion lär knappast ske spontant, på basis av mer data eller genom en bättre förståelse för konsumtionens klimatpåverkan.

Jag tror att vi slösar värdefull omställningstid genom att undvika prata om hur sufficiency kan normaliseras i den politiska och samhälleliga debatten; under vilka förutsättningar är sufficiency-orienterade styrmedel ett relevant alternativ, givet dagens sociala, ekonomiska och politiska system? Vilka sociala och ekonomiska – utöver de uppenbara klimatmässiga – nyttor medför en sufficiency-orienterad politik? Och, inte minst, hur kan en sådan politik utformas och implementeras på ett sätt som gör det till ett önskvärt alternativ? Frågan är som Françoise träffsäkert poängterade – hur tar vi oss dit?

Förbehållet att sufficiency alltjämt är ett relativt nytt begrepp behöver forskningen ha ett starkare fokus på policy-relevanta ansatser där resultaten ämnar bidra till att stötta den politiska beslutsprocessen.

Forskningen bör söka svara på hur sufficiency-orienterade styrmedel kan utformas på ett sätt som gör dem önskvärda eller åtminstone acceptabla för allmänheten, civilsamhället, näringslivet och inte minst politiken.  Däri ligger den stora utmaningen.

Att satsa på klimatet är en vinst för hela samhället

17 March 2023 /

I den politiska debatten bortses ofta från att klimatåtgärder gynnar mer än bara klimatet, skriver Mikael Karlsson och Oskar Lindgren på UNT.

Klimatpolitiska beslut leder i regel till stora vinster för samhället utöver minskad klimatpåverkan. Minskad biltrafik och ökad cykling förbättrar folkhälsan till följd av minskade luftföroreningar. Förbättrad ekonomi, ökad sysselsättning och stärkt energisäkerhet är några andra exempel på dessa så kallade sidonyttor. Översätts dessa till monetära termer är vinsten enorm.

I en nyligen publicerad studie granskar vi hur sidonyttor av klimatpolitik bedömts i svensk politik. Vår genomgång av statliga utredningar och skattepolitiska beslut sedan 1990 visar att sidonyttor ofta utelämnas ur beräkningar. Detta får klimatpolitiken att framstå som dyrare än vad den egentligen är.

Att förbise sidonyttor leder till bristfälliga beslutsunderlag. Därför presenterar vi en rad förslag på hur den politiska beslutsprocessen kan förbättras för att möjliggöra att samhällsekonomiskt lönsamma beslut fattas. Sammantaget skulle dessa förslag synliggöra den ekonomiska vinsten av en mer ambitiös klimatpolitik. I en tid av ökad polarisering i klimatfrågan och turbulenta ekonomiska tider är det än mer viktigt att kommunicera och inkludera dessa sidonyttor i politiken, eftersom de skapar nyttor för gemene person här och nu.

In final week of COP27, progress rests on ‘loss and damage’

14 November 2022 /

As ever, the annual climate summit of the Conference of the Parties (COP) has centered on a few and highly conflictual issues. Most notably, loss and damage, and the financing of such, is for the first time included in the formal negotiations and highly advocated by low-income countries. Moving onto the final week of COP27, observers report that negotiations are moving ahead too slowly and too little, and that several knots need to be untied.

This year’s COP meeting in Sharm-El Sheikh in Egypt started per usual with heads of states convening for the World Leaders Summit. Joe Biden, encouraged by the midterm election results which soothed worries of US climate policy drawbacks, announced a new plan to cut methane emissions and supported the “Early Warnings for All Action Plan” drafted by the World Meteorological Organization. The plan aims at establishing warning signals for extreme weather and climate-related events, especially for the most vulnerable countries. French President Emmanuel Macron strongly emphasized the need for climate justice considerations in his speech and that “loss and damage” righteously should be discussed during the coming two weeks.

Abd al-Fattah al-Sisi, President of this year’s host country Egypt, has named this the “Implementation Summit”. He urged all parties to center their efforts towards implementing the rules agreed upon last year in COP26 in Glasgow.

Leading up to the summit, discussions were expected to concern financing and the previously precluded concept of “loss and damage”, as well as clean energy developments and climate adaptation. As expected, both formal negotiations and informal discussions have centered around these issues. 

Money talks

Financing has been a cornerstone and stumbling block in the climate negotiations since the Paris Agreement in 2015. The failure to deliver the annual $100 billion by 2020, agreed upon in Copenhagen 2009, has come into light as poorer countries are increasingly devastated by extreme climate catastrophes. Such as the one in Pakistan earlier this year, leaving over 20 million people in need of humanitarian aid. The World Bank headed by president Malpass – who have been accused of climate denialism by former Vice President Al Gore – has come under increasing fire for insufficient climate financing as well as continued financial support to fossil fuel projects. 

A partial success concerning climate finance from the first week was the tentative support for the “Bridgetown Agenda”, proposed by Prime Minister of Barbados Mia Mottley. The agenda seeks to reform the international financial system to ensure financial flows to low-income countries. It received support from French President Emmanuel Macron, with Germany and the UK tentatively supporting the idea. The Bretton Woods financial system managed by the World Bank and IMF is, according to Mottley, insufficiently structured to allow poorer countries to adapt to increasing climate-induced extreme weather events. With poorer countries being charged with substantially higher interest rates than the rich, Mottley argued that poorer countries should receive concessional lending, but also that discussions must include oil and gas companies, which in recent months have seen unprecedented windfall profits. “How do companies make $200 billion in profits in the last three months and do not expect to contribute $0.10 on every $1 of profit to a loss and damage fund?” she said. Success of the Bridgetown Agenda does, however, rely heavily on the support of the G7 countries who historically been reluctant to adopt concessional lending and debt cancellation policies.

US Climate Envoy John Kerry announced a plan to marshal investments in renewables in developing countries through a framework for carbon credits. The plan, dubbed the “Energy Transition Accelerator”, would allow private companies to gain carbon credits by investing in projects in developing countries. The initiative has not landed well amongst developing countries. Critics argue that another voluntary carbon market will neither instigate necessary deep emission reductions in richer countries nor ensure any additional funding – that would happen anyway – to clean energy developments.  

Rich countries criticized for preventing loss and damage mechanism

The most contentious – but previously precluded from formal COP negotiations – issue is the financing of loss and damage arising from climate change calamities. Although discussions within the UNFCCC have been ongoing since COP19 with the establishment of the “Warsaw International Mechanism for Loss and Damage”, strengthened at COP25 with the Santiago Network and with the Glasgow Dialogue at COP26, progress has been slow. Securing hands-on financing is not expected in Egypt, but emphasis is directed towards settling on the mechanisms of such funding. One week into the negotiations, however, a few countries have pledged to provide loss and damage money. Scotland broke the ice, followed by Denmark, Germany, Belgium Austria and New Zealand. More countries are expected to follow suit and pledge to the loss and damage fund in the second week of the summit, but sums are still far from adequate. Concerning the loss and damage mechanism, progress is even slower. Rich countries, especially the G7, have been accused of distracting from establishing a mechanism by proposing the alternative Global Shield insurance scheme, aimed at establishing a protection scheme to account for climate catastrophes. This has not landed well amongst poorer countries. It is perceived as a way of circumventing the loud calls for a loss and damage mechanism. The Global Shield insurance scheme does not include slow onset events brought about by climate change and includes only a fraction of countries in need of loss and damage money.

Demonstrations and fossil fuel delegates

A worry leading up to the summit in Egypt has concerned the role of civil society groups and activists. The Egyptian regime, with a record of human rights abuses and mass imprisonment of civil society actors, have come under critical scrutiny and commentators have warned of regressive restrictions. The currently imprisoned Egyptian human rights advocate Alaa Abd el-Fattah has become a figurehead of demonstrations and campaigns. Although attempts to raise human rights issues have been made and demonstrations have taken place, civil society organizations have been largely smothered.

If civil society action has been much curtailed during the first week, the oil and gas industry has not. With over 600 oil and gas representatives participating at the meeting, according to official registration lists, they outnumber all delegations from African countries. 

What to expect from the final week of negotiations

Moving onto the second week, informal discussions will center around a few topics that traditionally fall outside the scope of the COP summits, beginning with water scarcity and gender issues on Monday. On Tuesday, attention will be directed towards the role of civil society. Discussions on Wednesday will raise to the fore biodiversity issues, paving way for the UN Biodiversity (COP15) starting on 7 December in Canada, ending with “solutions day” on Thursday where prospects for novel solutions such as Carbon Capture and Storage (CCS) and hydrogen centers on stage. 

Turning to the formal negotiations, government ministers have replaced government leaders in the pursuit of untying the knots from the first week. The most pressing issue being the loss and damage funding, and whether the funding mechanism or the insurance scheme proposed by the G7 countries will prevail. How these negotiations end will much likely define whether COP27 will be seen as a step forward or not, especially concerning the contested issue of accountability.

A conference draft of formal agreements is expected on Wednesday, but a final draft is not expected until the end of the week. As last year’s COP focused on keeping the 1.5C target alive, a year later, that ambition looks even bleaker. In the run-up to the negotiations several reports concluded that the target is slipping away. That it is politically unfeasible to keep the 1.5C target alive and that there is “no longer any credible pathway” to achieving it. The last-minute calamities and weakened commitments in Glasgow made Alok Sharma, President of COP27, tearfully claim that the 1.5C target was, albeit barely, kept alive. Egypt’s COP27 President Sameh Shoukry will face a similar task. 

The Zennström Professors

10 December 2020 /

The internationally recognised Zennström Professors in Climate Change Leadership work with academics, students, civil society and public and private partners to understand the scale of the transition needed to mitigate and adapt to climate change, and begin to develop routes towards these transitions. To date we have had four Zennström Professors.

STEFANIA BARCA – ZENNSTRÖM VISITING PROFESSOR 2021 – 2022

We are delighted to welcome Stefania Barca as our next Zennström Professor in Climate Change Leadership. Stefania is a scholar in Environmental Humanities, with a strong commitment to environmental and climate justice.

Stefania Barca
Zennström Professor in Climate Change Leadersship
Foto Mikael Wallerstedt

During her time in Uppsala she will be building on the legacies left by the previous professors, as well as facilitating new initiatives around the Covid-19, climate and care nexus. In particular Stefania looks forward to actively contributing to the convergence of labour, feminist, youth and climate justice organisations towards a politics of Just Transition.

Stefania will begin her time in Uppsala with with a series of events with academics, practitioners and activists, exploring emergent themes stemming from such creative and participatory conversations. Her professorship will culminate in a conference on Just Transition in spring 2022, the first of this kind in Europe.

contact: stefania.barca@geo.uu.se

KERI FACER – ZENNSTRÖM VISITING PROFESSOR 2019–2020

Dr. Keri Facer, Professor of Educational and Social Futures

Keri Facer is Professor of Educational and Social Futures at the University of Bristol, School of Education. She works on rethinking the relationship between formal educational institutions and wider society and is particularly concerned with the sorts of knowledge that may be needed to address contemporary environmental, economic, social, and technological changes.

Since 2013, Keri has been Leadership Fellow for the RCUK Connected Communities Programme. This research programme is creating new relationships between communities and universities, drawing on arts and humanities perspectives and methods to enable new forms of knowledge production to address urgent contemporary issues.

Keri’s aim is to work across the whole of Uppsala University to explore how universities can build partnerships with local, national, and international communities, how we can develop powerful knowledge, and how we can educate students to enable the massive transitions we need to live well with climate change.

Contact: keri.facer@geo.uu.se

KEVIN ANDERSON – ZENNSTRÖM VISITING PROFESSOR 2016–2018

Dr. Kevin Anderson, Professor of Energy and Climate Change

Kevin Anderson is one of the leading climate scientists in the U.K. He is Professor of Energy and Climate Change at the University of Manchester and Deputy Director at the renowned Tyndall Centre for Climate Change Research.

Kevin is a well-known and established researcher within climate change science who engages frequently with policy-makers, the private sector, civil society as well as the media. He has pioneered research on carbon budgets and pathways to acceptable mitigation levels. His work on the technical, social and economic interactions involved in the transformation of energy systems and the mitigation and adaptation to climate change, addresses questions at the core of this professorship’s theme.

Kevin is a prominent thinker, writer and communicator who built on and expanded the work of the first visiting professor in Climate Change Leadership, Doreen Stabinsky.

Contact: kevin.anderson@ccl.uu.se

DOREEN STABINSKY – ZENNSTRÖM VISITING PROFESSOR 2015–2016

Dr. Doreen Stabinsky, Professor of Global Environmental Politics

Doreen Stabinsky is Professor of Global Environmental Politics at the College of the Atlantic in Bar Harbor, Maine. Her research, teaching, and writing concern the impacts of climate change, particularly on agriculture and global food security. She also serves as advisor to various governments and international environmental organisations, and has a large international network of collaborators.

Doreen stresses the central role that education must play in addressing the growing challenges of climate change and is known for her ability to strengthen young people’s capacity to contribute to a better world. The fact that the focus of the professorship itself was inspired by, and emerged from a student-led course on Climate Change Leadership at CEMUS, made Doreen a fitting first holder of the Zennström Visiting Professorship.

Contact: doreen.stabinsky@ccl.uu.se

Zennström Climate Change Leadership

10 December 2020 /

The Zennström Climate Change Leadership visiting professorship acts as a catalyst for public debate, research and education to directly address some of the most challenging questions that climate change poses to humanity. Since 2015 four Zennström Professors in Climate Change Leadership have been working with academics, students, civil society and public and private partners to both understand the scale of the civilisational transition needed to mitigate and adapt to climate change and to begin to develop routes towards that transition and prepare for adaptation.

Our current projects largely fall within four areas built upon the research themes of the Chairs of the Zennström professorship. These include:

Our First Three Professors: Keri Facer, Doreen Stabinsky, and Kevin Anderson
Stefania Barca, the fourth Zennström professor in Climate Change Leadersship, Foto Mikael Wallerstedt

Climate change leadership is a dynamic field, crossing disciplinary and societal boundaries, with the aim to catalyse innovative and bold approaches to meet the complex challenges of climate change. This dynamism and energy is derived from the increasing demand for knowledge and practices to meet challenges across all sectors of society, from the local to international level. Climate change leadership is characterised by knowledge co-production between academia and society at large, to ensure effective and just institutional and socio-technological transformations.

The overall goal of the initiative is to actively shape an inter- and transdisciplinary intellectual environment that combines education, research and outreach in innovative ways and applies knowledge into equitable climate action. The climate change leadership environment engages with new forms of vibrant, trans- disciplinary and exploratory forums with world-leading climate scientists, key climate negotiators, business and civil society leaders, policy-makers, social entrepreneurs and, not least, students and young leaders.

Keri Facer: Reconnecting the civic university with the climate agenda

4 March 2020 /

Blog post by Zennström Professor Keri Facer on the Higher Education Policy Institute addressing the UPP Foundation Civic University Commission’s recent report on how universities can successfully serve in the 21st century. Climate change was a glaring omission in this report, as Keri writes.

Read post here: https://www.hepi.ac.uk/2020/03/04/reconnecting-the-civic-university-with-the-climate-agenda-thinking-globally-acting-locally/

Apply to join the student COP25 delegation

2 October 2019 /

STUDENT APPLICATION TO JOIN UU DELEGATION AT THE 25th CONFERENCE OF THE PARTIES IN SANTIAGO, CHILE

 2-13 DECEMBER 2019

Deadline: 18 October, 2019 (at 6 PM)

Send your application to: susanna.barrineau@cemus.uu.se

The 2019 UN Climate Change Conference will take place 2-13 December in Santiago, Chile. Uppsala University has status as observer organization and will be sending a delegation to the conference. We are now calling upon engaged and motivated students in Uppsala to apply to join the delegation as Uppsala University’s representatives at the negotiations. This delegation is a part of Uppsala University’s ongoing involvement in the UN level climate negotiations, building on the Zennström Climate Change Leadership professorship and Uppsala University’s long tradition of student-leadership and active student participation.

Take advantage of this unique opportunity to take part in a process that is of paramount importance and build on the work of previous delegations’ involvement in these UN negotiations. This will also be a chance to engage the Uppsala University community in the conference outcomes and experiences.

Apply by providing a CV and a brief personal statement (no more than 1 page) that addresses the following questions: 

  • What are your intellectual and academic interests at the moment? 
  • Are you involved in any activities/initiatives that have a connection to climate change issues?
  • Why do you want to go to climate change conference in Santiago? 
  • How does participating in the conference fit in with your studies, and/or research / professional interests? 
  • How would you propose to collaboratively prepare, connect, and also feed-back with others at Uppsala University and in Uppsala that are interested in climate change and the negotiations, but not able not able to join the delegation? 
  • Indicate which week you would like to join the COP, or if you would like to attend both weeks.

In order to be considered to join the delegation as a student, you will need to be enrolled at Uppsala University. In forming our delegation, we are looking to create a highly motivated, interdisciplinary team of students. Note that a selection to join the delegation does not entail funding for travel, food or housing. If you are selected and accept, you will need to commit to: 

  • actively participating in at least one of the two weeks of the conference (2-6 December and/or 9-13 December); 
  • being involved in organizing and contributing to events in Uppsala before, during, and after the event.

For questions and further information, contact: 

Sanna Barrineau: susanna.barrineau@cemus.uu.se

Coordinator at the Climate Change Leadership InitiativeCentre for Environment and Development Studies (CEMUS) at Uppsala University and SLU 

Carbon budgets in Umeå

18 September 2019 /

This week, Martin and Aaron travelled to Umeå to present several lectures on carbon budgets and meet with local government representatives and civil society groups.

Earlier this year, Fridays for Future Umeå approached the Climate Change Leadership Node requesting a carbon budget for their municipality. Until then, it had only been municipalities, regions and county boards that had commissioned a carbon budget from CCL.

Within 10 days the civil society grouped had fundraised enough money for the carbon budget which was delivered earlier this year.

On Monday Martin and Aaron lectured at various locations in the city. This culminated in a public lecture in the evening at Umeå University which was attended by over 200 members of the public.

Our most important recommendation from the presentations and associated carbon budgets is that governing bodies consider the cumulative effect of carbon dioxide emissions, pursue science-based targets and set goals accordingly.

Bonn SB50, June 2019

29 June 2019 /

“Science is not negotiable, another world is possible”

By Sanna Barrineau

25 June, 2019. It’s 37 degrees celsius in Bonn, Germany at the United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) and it’s the second week of one of the largest climate change conferences in the world during an unprecedented European heatwave.  Representatives of the UNFCCC blithely encourage conference participants to abandon their suits and ties so as to avoid the old-school style of keeling over due to heat exhaustion. Interventions by youth and climate justice groups offer dark contrasts to this relaxed humour in the form of die-ins, songs, and impassioned speeches. From my vantage point of observer, the phrase climate justice emerged in every room, yet was noticeably, albeit unsurprisingly, absent in the outcomes of the negotiations. 

If one was determined to create the most just, fair, equal, and true-to-science global climate change regulation in history, one would be hard put to find a place with more qualified people in the room, brimming with passion and intent. While parties are busy negotiating behind closed doors, scientists and civil society groups create a rich series of side events, informative and supportive spaces for participants. The overall effectiveness of these is lessened by the absence of parties, leaving the session leaders to preach to the choir but also to proffer narratives of ‘green growth’ that are met by frustration by the ‘systems change, not climate change’ advocates and representatives of LDCs suffering the negligence of this mantra.

UNFCCC conference center, Bonn

Here are some observations from a humble observer:

  • Intergenerational justice: Referring to the parts per million of CO2 in the atmosphere, Dr Julie Brigham-Grette stated that, “We are in uncharted territory”. 120 years is all it takes to do what we have done with our emissions. Strong scientific inputs on intergenerational justice in climate policy, but still talk about “green growth” from the Nordic consortium (including Finland who has declared that it will reach net-zero emissions by 2035). Results of this kind of climate leadership have clear consequences for future generations.
  • Sailing to COP25: A consortium of folks will be sailing to COP25 in Chile to avoid the emissions associated with flying. They were recruiting co-sailors for the journey. 
  • Climate Apartheid: A report published by UN special rapporteur stated that we’re creating a ‘Climate apartheid’. “Developing countries will bear an estimated 75% of the costs of the climate crisis… despite the poorest half of the world’s population causing just 10% of carbon dioxide emissions.” 
  • Sweden’s Ambition: Although Sweden showed ambition in relation to their Nationally Determined Contributions (NDCs), reliance on future negative emission technologies are far from certain in their mitigation roadmap. Territorial emissions are decreasing, but is it decoupling or delusion?
  • Gender and Climate Change: Ideas and examples abound for implementing gender-responsive NDCs. In preparation for COP25, WEDO  is developing a report on what processes have been happening trying to link gender and NDCs and climate policies. See also their Gender Climate Tracker App. Key thoughts from this session: Effects of climate change are felt differently across class and gender. Gender-sensitive climate policy is key to decreasing social inequalities. 
  • Migration and Displacement: Climate-induced migration highlights how the poor are especially vulnerable to climate change. Teresa Anderson, ActionAid International, explains that there is massive displacement taking place as a result of climate change. Displacement is triggered by disasters but is dependent on economic and social factors, therefore most difficult for the poor who have fewer options than those with capital. See more on this topic: Climate Change Knows No Borders (publication). Climate change always adds an additional layer to the intersectional look at migration and so, approaching from a human rights based perspective should always guide our decisions and actions. The ultimate goal is to respond with solidarity.

My week in Bonn concluded with seeing hundreds of cyclists bearing the Fridays for Future flag making their way through the city. Another world is possible. 

Fridays for Future Demonstration, Bonn

Filibustering and Floundering – SB50 in Bonn

Guest post by Guy Finkill, CEMUS, Climate Change Leadership in Practice

Death by a thousand acronyms. That’s what it can often feel like when engaging with the subsidiary body negotiations at the UNFCCC at its headquarters in the leafy and embassy-ridden area of Bonn. In reality, the situation is much more dire – as an unprecedented heatwave stretches across Europe, the secretariat is forced into making bold and impactful decisions. Banishing big polluters from the negotiation space? No. Think again. They amend the official dress code so men are not forced to sweat themselves into a stupor on their way to the spacious air-conditioned conference halls where they negotiate their level of compassion for countries bearing the real brunt of the rapidly emerging extremes of climate change. 

Morality falls victim to bureaucracy. Political will shudders in the face of a potential downturn in prosperity. In the multi-lateral assessment forum, the UK boast their 38% reduction in territorial emissions since 1990 while still achieving an upturn in economic growth (4). And growth and prosperity are good for everyone, right? Let’s take a moment to think about who this unquestionable prosperity is benefitting. Last time I checked, the UK was experiencing the highest levels of inequality since the 1960s (6) with 44% of the nation’s wealth in the hands of 10% of the population (7). The green growth narrative is top of the agenda here at SB50 with outlandish claims of reaching net-zero emissions by 2050 being the hot topic. The fanciful mathematics and geoengineering pipedreams (3) that these claims are based upon have yet to truly enter the discussion, but that time will come. 

Saudi Arabia and Egypt play pass the obfuscating parcel as the AIM (Arrangements for Intergovernmental meetings) negotiations dance around the subject of Conflict of Interest within the negotiation arena. Delegations huddle together, before they make their official announcements in the form of bureaucratic riddles, shrouded in the legitimatisation of political diplomacy. The US, infamous for declaring their withdrawal from ratifying the Paris Agreement, are still lingering around; pushing for BINGO (Business and Industry NGOs) accredited representatives to have a higher degree of participation in the discussions – efficiently opening the door for the fossil fuel industry to the conference while washing their hands of responsibility with the blood of the small-island developing states. 

Chile, hosts of the upcoming COP25, are on the charm offensive in preparation for their presidency of the next round of negotiations; dishing out complimentary wine every evening to distinguished delegates. The chink of glasses brimming with Merlot appear to be sufficient to extinguish the concern of residents of Isla Riesco as the Chilean government battles its own environmental court to keep a devastating open-cast mine operational (8).

Environmental NGOs and youth groups rally together to call out the elephant in the room, tirelessly working towards increased transparency and kicking big polluters out of the negotiation space. Here are the closing remarks of Climate Justice Now (04:38-06:30), denouncing nation states for their continued subsidising of the fossil fuel industry (1) while employing market mechanisms and offsetting (2) to delay climate action and enforce the seemingly impermeable strategy of inertia. Progressive discussions in the side events hosted by these groups provide fresh hope and inspiration to a jaded observer – unfortunately these events are not mandatory for party delegates to attend, perhaps something for the UNFCCC to consider in future meetings of the subsidiary bodies.  And so, the 50th meeting of the subsidiary bodies draws to a close, a few modifications to official texts achieved but not much to write home about. ~8000 activists were involved in the occupation of Garzweiler lignite coal mine less than 70km away from the UNFCCC conference in between the two weeks of talks – demanding climate justice as state-funded police brutally repress their call to action. Swedish teenage activist Greta Thunberg called for us to panic at COP24 in Poland & the World Economic Forum in Davos as our house is on fire. Swathes of forest fires currently engulf areas outside of Berlin (5), our house IS on fire, perhaps we should take acti … ah wait it’s 17:30, I think the Chilean presidency stand are serving wine again. Good, I’m parched.

References

1. Coady, D., Parry, I., Sears, L. & Shang, B. 2017, “How Large Are Global Fossil Fuel Subsidies?”, World Development, vol. 91, pp. 11-27.

2. Dufrasne, 2018. Accessed online 29/06/19 Webpage

3. Fuss, S., Canadell, J.G., Peters, G.P., Tavoni, M., Andrew, R.M., Ciais, P., Jackson, R.B., Jones, C.D., Kraxner, F., Nakicenovic, N., Le Quéré, C., Raupach, M.R., Sharifi, A., Smith, P. & Yamagata, Y. 2014, “Betting on negative emissions”, Nature Climate Change, vol. 4, no. 10, pp. 850-853.

4. Hausfather, 2019. Accessed online 29/06/19 Webpage

5. Insurance Journal, 2019. Accessed online 29/06/19 Webpage

6. McGuiness & Harari, 2019. Accessed online 29/06/19 Webpage

7. Partington, 2018. Accessed online 29/09/19 Webpage

8. Wright, 2019. Accessed online 29/09/19 Webpage

Contact us

© 2026 Climate Change Leadership

Theme by Anders Norén — Up ↑