On the 20th of Oct 2020, Yacob Mulugetta had a seminar at the CEMUS research Forum, titled “Low carbon energy narratives and futures in Africa: Dissonant times?”. Mulugetta is Professor of Energy and Development Policy at University College in London and among many other things he was Coordinating Lead Author of the Energy Systems chapter of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) 5th Assessment Report.
It was a very interesting talk and it raised many questions which led our discussions to last well into lunch. Professor Mulugetta’s talk is available here:
You also find his own summary of the talk below:
It is widely recognized that energy production and use is both a key reflection of the socio-economic landscape as well as a major driver of the climate challenge. Africa finds itself at the heart of a momentous global energy and climate conversation. The energy and development reality across the region evokes deep emotions about the importance of doing something about the scandal of energy poverty. As if this was not complex enough, there is a call for the region to chart out a new and responsible energy pathway: one that does not impact on the global climate system. To this end, numerous real world experiments are taking place across Africa on various ‘energy futures’ to simultaneously unlock local (and national) energy potentials and deal with major global challenges. What is also emerging is how ideas around the ‘energy-climate challenge’ play out is highly dependent on the multi-level political context and dynamics, and is thus deeply influenced by competing framings and narratives. These dominant and competing accounts, in turn, interact to shape the specific interventions and policies. This presentation/discussion will explore the dominant narratives that are shaping the African energy landscape, how these narratives are constructed and mobilized, and discuss ways to open alternative and energy possibilities that protect the wellbeing of poor communities and their climate. The talk will also sketch out the research and policy opportunities in this area.
Helena Fornstedt, Coordinator, CEMUS Research Forum
A new paper by Professor Kevin Anderson and NRHU doctoral student Isak Stoddard reviews the mitigation plans of “climate progressive” nations, Sweden and the UK, and compares them with Paris-compliant pathways, and is now published in Climate Policy. The piece is written together with a colleague from Manchester, John Broderick.
Follow this new network ‘Transforming Education for Sustainable Futures’ with which Zennström Professor Keri Facer is involved! Keep an eye out for postings soon about transformative public education in context of CV-19.
Here is the first briefing paper on The Case for Transformative Public Education with leading contribution from Professor Facer. This paper focuses on responding to COVID-19 now while addressing long-term underlying inequalities.
Blog post by Zennström Professor Keri Facer on the Higher Education Policy Institute addressing the UPP Foundation Civic University Commission’s recent report on how universities can successfully serve in the 21st century. Climate change was a glaring omission in this report, as Keri writes.
A month ago, I had the opportunity to join in a two day workshop in Kollaboratoriet, Uppsala on Learning For Change. A small group of passionate individuals joined me in an emotional and challenging exploration to understand how we work as individuals and in the collective, towards our goals of sustainability. You can read more about Legacy 17 here.
I went with the conservative expectation of a workshop on how to integrate the Sustainable Development Goals in to one’s work. It was a pleasant surprise to be met with emotional and personalised approaches to understanding how we engage with sustainability, particularly in terms of structuring meetings, of deep listening, of celebrating achievements and humility, of mentoring speakers, and of reflecting as groups. In short, an emotionally reflective workshop on processes for working with sustainability. The culmination of which was a group largely made up of strangers, volunteering highly personal information and feeling confident enough in each other to share vulnerabilities.
The conclusions of this workshop are still ongoing, with the participants divided in to small groups to catch up over fika or through skype/ zoom periodically; we continue to work on using the Learning For Change process to strengthen our capacities in work with sustainability.
On the 18th of Feb at 10.00 sharp, staff and students of UU are very welcome to a workshop about the UU development plan 2050. In this workshop we will work together in order to give input to the sustainability aspects of Uppsala University’s development plan. The output from the workshop will be treated as a submission for comment (sv: remiss-svar) by the development plan’s project team. For more information see attached flyer and the sustainability part of the ‘remiss-version’ of the plan (or you can find the entire plan here).
The report below provides a brief overview of some of our work in the Zennström Climate Change Leadership Initiative exploring the relationship between internationalisation and sustainability agendas in the contemporary university. It reports on a short programme of desk research by the team and a workshop bringing together university leadership, students, faculty and administrative staff. It identifies key tensions, possibilities, and routes towards achieving more sustainable internationalisation strategies in universities. The report has been compiled rapidly to respond to current debates and is intended as the basis for wider discussion. We are keen to hear from colleagues elsewhere to help develop these ideas further.
Over the course of the past few months, a small group of climate-interested Uppsala residents have been gathering to discuss climate fiction. The group was initiated by the Zennström Climate Change Leadership professor in order to explore how we might rethink, re-relate to, and reimagine our experiences of climate change in more creative forums. In our most recent meet up, we were tasked with bringing poems, short texts, and songs that reminded us of winter. Below are two poems written by Carolina from sparklets selected from 9 of these pieces. We realised, as Carolina read them out to us, that the meanings and tempos drastically change from the different orders through which they can be read.
It is December and nobody asked if I was ready I just want somebody to hold me through the night Aflame among the rest When your cheeks are wet from weeping on your own Stuck in a frozen state of shame My soul instantly ignores what was there before Perhaps the future is a tiny flame Ring, happy bells, across the snow There were no reindeer, but there were cats
…
There were no reindeer, but there were cats Ring, happy bells, across the snow Perhaps the future is a tiny flame My soul instantly ignores what was there before Stuck in a frozen state of shame When your cheeks are wet from weeping on your own Aflame among the rest I just want somebody to hold me through the night It is December and nobody asked if I was ready
…
These sparklets were taken from the following texts: A child’s Christmas in Wales, Dylan Thomas; Ring Out, Wild Bells, Alfred, Lord Tennyson; Winter Without You, Sarah Kay; The Cold Swedish Winter, Jens Lekman; Green and Red, Oisin Challoner; En Liten Konstnär, Nils Ferlin (translated by Urban); Gässen Flytta, Dan Andersson (translated by Urban); Untitled, Jakob Willerström
This is a link to the video Keri made for her Nov 14th Keynote to the Transforming Higher Education for the Future (IAU) Conference in Puebla, Mexico. Based on her longer inaugural lecture (see below) she talks about how the interdependence of the SDGs requires universities to come up with new cross-institutional responses, and makes some proposals for what these might be.
Det praktiska arbetet med att bryta ner och fördela den globala koldioxidbudgeten är i pionjärstadiet och det finns stor potential att utveckla både metod samt tillämpning av koldioxidbudgetar som styrverktyg. Med detta som bakgrund arrangerade CCL en tvådagarskonferens med temat ”två år med svenska koldioxidbudgetar” den 4-5 november 2019. Syftet var att öka kunskapen om forskningen bakom koldioxidbudgetar samt diskutera tillämpning utifrån olika aktörers perspektiv. Vid konferensen deltog över 60 personer från kommuner, länsstyrelser, akademi och civilsamhälle. I följande avsnitt sammanfattar vi några viktiga inslag och medskick från konferensen.
Den globala koldioxidbudgeten är den begränsade totala mängd koldioxid som
kan släppas ut till atmosfären för att klara ett visst temperaturmål. Det
betyder att 1,5 och 2-gradersmålet kan brytas ner och fördelas i tid och rum i
form av nationella, regionala, och lokala koldioxidbudgetar. CCL har i
samarbete med svenska kommuner, län, och regioner tillämpat detta och beräknat lokala
och regionala koldioxidbudgetar. Koldioxidbudgetarna gäller för åren 2020-2040
och anger en årlig minskningstakt i linje med Parisavtalet. Efter 2040 måste
utsläppen fortsätta att sjunka mot noll.
Projektet har möjliggjorts av Uppsala Universitets roterande gästprofessur
i klimatledarskap (CCL) som mellan 2015 och 2018 hölls av Professor Kevin
Anderson vid Tyndall Centre for Climate Change Research. Kevin Anderson är
pionjär inom arbetet med att omvandla den globala koldioxidbudgeten till
nationell och lokal nivå. Förutom arbetet med svenska kommuner och län har
Kevin Anderson varit med och tagit fram en budget för Manchester, Skottland
samt för England via deras Climate Change Act.
Det svenska projektet inleddes år 2017 med att Järfälla Kommun tog kontakt
med CCL med en förfrågan om att beräkna en koldioxidbudget för kommunens
geografiska område. Kommunen ville förstå vilka utsläppsminskningar som krävs
för att kommunens mål skulle kunna sägas vara i linje med Parisavtalet. När
projektet var klart tog fler kommuner samt län och regioner kontakt med CCL och
bad att få budgetar beräknade. Detta resulterade i ett samarbete med 17
kommuner, län, och regioner under 2018 och ytterligare ca 12 under 2019. Rubrikerna är formaterade med tab 1,5 cm om om du
ska använda numrerade rubriker. OBS! inte formaterade med hängande indrag. Om
den numrerade rubriken går över en rad tryck ”skift”+enter, tryck sedan tab och
fortsätt skriv in rubriken.
CCLs och Tyndalls centres beräknade siffra på hur snabbt koldioxidutsläppen måste minska har varierat lite mellan rapporterna, men hamnar betydligt över 10 % i samtliga rapporter.
Kevin Anderson
Några nedslag i konferensen
Följande avsnitt gör nedslag i programmet med
fokus på lärdomar och erfarenheter från det svenska koldioxidbudgetprojektet,
Manchester Citys arbete med sin koldioxidbudget, samt arbete i Norge med
klimatbudgetar. Avslutningsvis kan man läsa om konferensdeltagarnas egna reflektioner
och idéer kring tillämpningen koldioxidbudgetar i lokalt och regionalt
klimatarbete.
Erfarenheter från svenska kommuner, län, och regioner
I inledningen av konferensen presenterades resultat
från en masteruppsats som följt arbetet med koldioxidbudgetar i några av
kommunerna och länen som fick en koldioxidbudget beräknad under 2018. Därefter
följde ett panelsamtal med representanter från kommuner och län med erfarenhet
av koldioxidbudgetar. Diskussionen fokuserade på vad som hänt ute i kommunerna
och länen samt hur rapporterna används i dagsläget.
Uppföljningen av projektet visar att de flesta
av kommunerna och länen i dagsläget främst använder budgeten som ett
kompletterande underlag i det ordinarie klimatarbetet. Vidare ser många på
budgeten som ett sätt att visa och kommunicera att utsläppen behöver minska
drastiskt varje år. Man ser även att en koldioxidbudget kan användas för att
visa att kommun, näringsliv, civilsamhälle, och medborgare delar på samma
utsläppsutrymme. Det gör budgetarna till ett potentiellt effektivt verktyg i
arbetet med att samla aktörer och bygga en gemensam ansvarskänsla för
klimatfrågan. Det verkar samtidigt som att kommuntjänstemän upplever att
kommunen som organisation i dagsläget saknar rådighet att driva igenom den
omställningstakt som föreslås i koldioxidbudgetramverket. Koldioxidbudgetrapporterna
har främst stannat på tjänstemannanivå och få kommuner har än så länge beslutat
politiskt om att följa ramverket.
Intressanta frågor för fortsatt uppföljning är därför hur medborgare och politiker ser på koldioxidbudgetramverket som underlag för lokal klimatpolitik, om och hur ramverket integreras i befintliga mål och arbetssätt, hur rapporterna används konkret i arbetet med att samla aktörer kring klimatfrågan samt kommunikation kring snabb klimatomställning.
Publik
Erfarenheter från Manchester
Manchester City Council beslöt i slutet av
2018 att anta ett koldioxidbudgetramverk som beslutsunderlag till stadens
åtgärder för minskad klimatpåverkan. Under konferensen berättade Jonny Sadler
från Manchester Climate Change Agency om beslutet och hur man använder koldioxidbudgeten
i stadens arbete med klimat.
Han inledde med att
beskriva att det finns en stark förankring i lokalsamhället för en snabb
klimatomställning i Manchester. Tillsammans med stadens nära samarbete med
Tyndall Centre for Climate Change Research ledde detta till att stadens
folkvalda beslöt att använda ett koldioxidbudgetramverk som grund för stadens
utsläppsmål. I Manchester är det Manchester Climate Change Agency som driver
implementeringen och möjliggör samverkan mellan aktörer. Jonny Sadler poängterade
samtidigt att arbetet med utsläppsminskningar måste bygga på gemensamt ansvar
mellan samhällsaktörer. I linje med detta beskrev han vidare att det är viktigt
att komma ihåg att staden som organisation omöjligt kan driva igenom alla de
utsläppsminskningar som krävs för att stanna inom stadens koldioxidbudget.
Manchester Climate Change Agency använder därför budgeten som ett verktyg för
att förankra en gemensam ansvarskänsla bland aktörer och visa att aktörerna
delar på samma utsläppsutrymme. Konkret innebär detta att man jobbar på olika
sätt för att få aktörer att förbinda sig till att hålla sig inom budgeten.
Trots detta
spenderar Manchester i likhet med många andra städer sin koldioxidbudget i hög
takt. Men det sker framsteg på flera områden. Detta arbete styrs av en 15-punktlista som även presenterades under föreläsningen.
Mer information om Manchester Citys klimatarbete finns här.
Erfarenheter från Norge
Under konferensen fick deltagarna även ta del
av erfarenheter från Jakob Grandins och Jesse Schrages forskning på Bergen
Universitet om Oslo kommuns arbete med klimatbudgeter. Det är viktigt
att poängtera att den klimatbudget som tillämpas i Oslo konceptuellt skiljer
sig från de koldioxidbudgetar som beräknats i Sverige och UK.
I Oslo har kommunen infört en klimatbudget som
redovisas som en del av kommunens ekonomiska budget. Det innebär att
klimatbudgeten godkänns av kommunfullmäktige. Syftet med budgeten är att
säkerställa att nödvändiga åtgärder för utsläppsminskningar genomförs för att
uppnå beslutade klimatmål samt på ett tydligt sätt redovisa kostnaderna för
detta. Till skillnad från koldioxidbudgetarna i Sverige och Manchester syfte
klimatbudgeten på den ekonomiska investeringen i att minska klimatpåverkan,
inte det lokala utsläppsutrymme som finns. I Norge kommer användandet av budgetbegreppet
från idén att följa upp klimat på samma sätt som man följer upp ekonomin i en
kommun (dvs. genom den ekonomiska budgeten). Det betyder att klimatbudgetarna i
Norge kan förstås som styrverktyg medan koldioxidbudgetarna i Sverige
kan förstås mer som en metod för att sätta vetenskapligt förankrade
klimatmål. Dessa båda metoder kan med fördel användas samtidigt.
Här kan man läsa Energy Cities arbete om klimatbudgetar med fallstudier från bl.a. Oslo.
Workshop
Utvecklingsmöjligheter – vilka behov ser aktörer framöver?
Mot slutet av konferensen höll Isak Stoddard
från CCL en workshop som syftade till att samla in reflektioner och idéer från
deltagarna om utvecklingsområden kopplat till koldioxidbudgetprojektet. Nedan
redovisas svaren sorterat efter några övergripande teman.
Kommunikation och visualisering
Visualisering av
kumulativa utsläpp spelar roll och budgetperspektivet är en ögonöppnare för
många. Visualisering av en utsläppsbudget visar att läget är akut och
utsläppsminskningar måste ske på både kort och lång sikt.
Koldioxidbudgetar visar
tydligt vad som behövs göras, men inte vad som kan göras för att
minska utsläppen (detta poängterades som viktig bakgrund till Manchesters
arbete tidigare i konferensen)
Flera deltagare
efterfrågade verktyg som kan hjälpa kommunerna att själva beräkna sin budget
samt kommunicera den på ett pedagogiskt sätt.
Metod
Flera deltagare tog upp konsumtionsperspektivet och hur man ska tänka kring det i förhållande till territoriella utsläppsbudgetar. Många upplever att det fortfarande är diffust hur man ska göra.
En deltagare underströk att det är minst lika viktigt att stänga in kol (t.ex. genom träbyggnad) som att minska på utsläppen och efterlyste det perspektivet. Hur kan vi integrera kolinlagring i koldioxidbudgetramverket?
Workshop
Koldioxidbudgetar som styrverktyg
Flera deltagare underströk vikten av att inkludera den nationella nivån i diskussionen kring lokala koldioxidbudgetar.
Flera deltagare lyfte fram vikten av att förankra budgeten politiskt och efterlyste stöd och verktyg i det arbetet. En intressant fråga för fortsatt uppföljning som ställdes var huruvida man sett att koldioxidbudgetar leder till en kraftfullare politik i de kommuner som har en (Intressant här är att Borås stad själva tagit fram en koldioxidbudget som styrande dokument, lämnas till läsaren att ta reda på mer)
Många underströk vikten av att inkludera politiker, kommunalråd, och andra beslutsfattare i diskussionen. Vad är deras perspektiv på koldioxidbudgetramverket?
Medborgardialog lyftes också fram. Hur ser medborgare på en snabb omställning i linje med en koldioxidbudget?
Flera deltagare efterfrågade fortsatt arbete kring hur man kan integrera en koldioxidbudget i det ordinarie klimatarbetet samt det ekonomiska budgetarbetet i kommunen. Hur kan man konkret koppla sin koldioxidbudget till den ekonomiska budgeten?
Övrigt
Flera deltagare lyfte fram föreläsningarna av Klimatlätt och Svalna och efterfrågade fler sådana forum för att koppla ett koldioxidbudgetramverk med faktiska utsläppsminskningsåtgärder.
Föreläsningarna av IVL, Klimatsekretariatet, klimatkommunerna samt SLU lyftes även fram som givande av många deltagare.
Tack!
CCL vill tacka alla deltagare för intressanta
samtal och hoppas att konferensen bidragit med nya perspektiv och idéer för det
fortsatta klimatarbetet. Vi lärde oss mycket av diskussionerna och tar med oss många
nya insikter om metodutveckling och tillämpning in i nästa års arbete med
koldioxidbudgetprojektet. Vid intresse för samarbete eller dialog med CCL
kontakta gärna Martin Wetterstedt eller Aaron Tuckey.
Nästa år kommer konferensen hållas 10-12 november i Humanistiska teatern här i Uppsala.
In the middle of October, I joined in the AIM Day at Uppsala University, organised by the university Innovation Team. This day is an opening up of the university to businesses and institutions who want to pick at difficult questions with researchers. This year’s theme was Hållbara Städer (Sustainable Cities). This year it was in Swedish, and with my limited language abilities (disclaimer: I therefore might have missed some important points to many of the discussions), I joined in on some of their workshops.
Overall this day was an enlightening experience, where the necessity for transdisciplinary approaches to tricky questions, and collaborations across universities, civil society and public institutions, was abundantly clear. However, as a representative of the Climate Change Leadership Initiative (CCL), it was disappointing to see that the discussions did not want to grapple with the elephant in the room: the added complexity of climate change (and biodiversity loss) to social sustainability and development questions.
The first question I attended was one that struck at the core of a project CCL is working on at the moment: “Hur bygger vi tillit och vågar vi ta tillvara kraften i initiativ som vilar på religiös eller kulturell grund och möjliggör för olika sorters drivkrafter för ett områdes utveckling?” (How do we build trust and courage to harness power of initiatives driven by cultural or religious grounds? And that enable different kinds of driving forces for an area’s development?) posed by representatives of the Kommun. Joining me in this meeting were researchers from Centrum för forskning om religion och samhälle (CRS) , as well as employees of Upplandsidrottsförbund. It was positive to hear that this was being considered, in particular concerning a suburb of Uppsala that we are interested in working with.
“Hur kan konst bidra till att stärka identitet och skapa gemensamma rum i stadsmiljön och hur sker konstnärlig medverkan på bästa sätt genom hela planerings- och byggnadsprocessen?” (How can art help to strengthen identity and create common spaces in the urban environment? And how does artistic participation take place in the best way throughout the planning and building process?) posed by Region Gotland, was the second workshop I attended. Having very recently organised an interactive and artistic process in collaboration with Uppsala Art Museum, which was designed to enable residents of the city to explore how we think about the space of the non-human in urban environments, I was particularly excited by this discussion. Sadly, there did not seem to be shared interest in the role that the arts can play with the idea of the urban as a space for wilderness and other species. Though the conversation was fascinating in that we covered the role of graffiti to shape identities of the space and its residents, a very important facet I had not previously considered, it was disappointing that the conversation could not include how we might use artistic process and design to stretch the possibilities of urban space in times of climate change. This discussion highlights CCL’s concerns that processes of urban development continue to neglect the role of the city in mitigating species extinction and adapting to climate change.
The final two workshops I attended were similar discussions on social innovation and meeting spaces. The first, chaired by Coompanion Uppsala Län, wanted to discuss “Stödsystem för social innovation, särskilt inom hållbar stadsutveckling” (Support systems for social innovation, particularly within sustainable city development). The latter, chaired by Uppsalahem, covered “Sociala investeringsprojekt för barn och unga (Mötesplats Gottsunda)” (Social investment projects for children and youth (Meeting Place Gottsunda). By this point, my Swedish was fairly exhausted and my contributions to the discussion were in english. Our discussions touched upon vulnerable groups across the cities and regions and who should be the targets for support systems (could they be non-Swedish speakers?), neglect and social segregation were repeated here, and we were fairly stuck on the meaning of social innovation at points. A shining star from this discussion came from Idrottsförbundet who work closely in Gottsunda, and recounted an experience of engaging with women residents of the area. She told us that she was trying to understand what types of sports opportunities women living in Gottsunda wanted. She reached out to several contacts who then sent out a mass whatsapp message. Expecting only a handful of people to turn up, she was overwhelmed by the interest when 60 people joined the discussion. Looking at their feedback (which was largely written in Arabic), she found that generally residents did not want to attend meetings to discuss types of sports, but rather were happy to be messaged through this channel and told when and where dance classes or swimming opportunities, or other events, would occur. Understanding the different methods of engagement with different localities of Uppsala city is crucial for CCL’s work with civil society.
Over all AIM day was great fun. It was wonderful to meet so many colleagues working in similar areas of democracy and development. What struck me, though, was that we are not thinking strategically about climate change in all of these challenges. Trends of privatisation, or art and urban development, and (disrupted) investments in social innovation projects are turbulent and challenging changes. With the added complexity of climate change, and our responsibilities to act upon it, we must include strategic ways of engaging with these problems. I look forward to attending AIM Days in the future and continuing to be a thorn in the side of these discussions.
Addressing climate change will require partnerships across all sectors of society. This is a film of Keri’s workshop on Campus Gotland exploring how universities and communities might work together to address climate change.
It draws on Keri’s work as Leadership Fellow for the Connected Communities Programme which was a six-year-long programme of collaboration between academics and partners outside the university – local government, industry, charities, voluntary sector groups with over 300 projects across the UK. The main findings from this programme are here alongside a series of literature reviews providing surveys of the main approaches to co-production.
Another project – looking at how universities are failing to engage with and learn from minority ethnic communities – has produced a report and a set of important principles and guidance for universities seeking to create more diverse partnerships and collaborations.
In collaboration with Uppsala Art Museum and Ateljéföreningen, Hospitalet. An artistic and experimental workshop that recognizes the rights of nature by giving voice to the various creatures of the Fyrisån. Led by Pella Thiel and Henrik Hallgren, from Nature Rights Sweden.
The 2019 UN Climate Change Conference will take place 2-13 December in Santiago, Chile. Uppsala University has status as observer organization and will be sending a delegation to the conference. We are now calling upon engaged and motivated students in Uppsala to apply to join the delegation as Uppsala University’s representatives at the negotiations. This delegation is a part of Uppsala University’s ongoing involvement in the UN level climate negotiations, building on the Zennström Climate Change Leadership professorship and Uppsala University’s long tradition of student-leadership and active student participation.
Take advantage of this unique opportunity to take part in a process that is of paramount importance and build on the work of previous delegations’ involvement in these UN negotiations. This will also be a chance to engage the Uppsala University community in the conference outcomes and experiences.
Apply by providing aCV and a brief personal statement (no more than 1 page) that addresses the following questions:
What are your intellectual and academic interests at the moment?
Are you involved in any activities/initiatives that have a connection to climate change issues?
Why do you want to go to climate change conference in Santiago?
How does participating in the conference fit in with your studies, and/or research / professional interests?
How would you propose to collaboratively prepare, connect, and also feed-back with others at Uppsala University and in Uppsala that are interested in climate change and the negotiations, but not able not able to join the delegation?
Indicate which week you would like to join the COP, or if you would like to attend both weeks.
In order to be considered to join the delegation as a student, you will need to be enrolled at Uppsala University. In forming our delegation, we are looking to create a highly motivated, interdisciplinary team of students. Note that a selection to join the delegation does not entail funding for travel, food or housing. If you are selected and accept, you will need to commit to:
actively participating in at least one of the two weeks of the conference (2-6 December and/or 9-13 December);
being involved in organizing and contributing to events in Uppsala before, during, and after the event.
